Nationellt civilt försvar - Riket

Riksstyrets del i det civila försvaret beskrivs på denna sida. Detta är en del av ledningsstrukturen under kalla kriget som fortfarande omgärdas med en hel del sekretess. På en undersida beskrivs beredskapen hos de statliga verken.

Riksdag

Under de första 15 åren av kalla kriget hade Sverige en tvåkammarriksdag med upp till 388 ledamöter sammanlagt. Efter enkammarriksdagens genomförande hade riksdagen 350 ledamöter, vilket efter jämviktsriksdagen 1973-1976 ändrades till 349 ledamöter.

För att inte den stora mängden ledamöter skulle vara ett hinder för ett effektivt riksstyre i krig, utsågs från år 1965 en krigsdelegation. Sedan enkammarriksdagen infördes bestod krigsdelegationen av 50 ledamöter. Under krig eller krigsfara kunde krigsdelegationen överta riksdagens uppgifter. Riksdagens krigsdelegation hade sin krigsuppehållsplats samordnad med regeringens, se även nedan. Även om krigsdelegationen inte formaliserades förrän 1965, så beskrev Ulla Lindström (se även nedan) redan år 1958 att 75 av riksdagens ledamöter ledamöter skulle ha sina arbetsplatser i regeringens krigsuppehållsplats. Detta torde ha varit en föregångare till den formella krigsdelegationen.

Regering

Regeringen hade, tillsammans med riksdagens krigsdelegation, en skyddad krigsuppehållsplats. Stor sekretess omgärdar fortfarande detta, men en del är känt.

Under andra världskriget hade statsministern en ledningsbuss från vilken Sveriges regering kunde ledas. Bussen kallades "Per-Albinbussen", och var utrustad för radiokommunikation och trådanslutning.

Ledningsbussen från andra världskriget finns kvar än idag, och finns att beskåda på Militärfordonsmuseum i Malmköping. Bilden på bussen här är lånad därifrån, tack för lånet!

Efter andra världskriget är regeringens krigsuppehållsplats ännu höljd i dunkel.

År 1958 rapporterar Ulla Lindström i sin memoarbok "I Regeringen" om att bygget av ett bergkomplex för regering, riksdag och ledningen för de statliga verken gick mot sitt slutförande. Enligt Ulla Lindström skulle totalt 4000 (fyratusen) personer rymmas i anläggningen. Detta skall jämföras med att storleken på en stor militär stab kanske kunde komma upp i 400 (fyrahundra) personer. Platsen för denna enorma anläggning var centralt i Sverige, i en del av landet som man räknade med inte skulle vara utsatt för direkt fientlig invasion. De mellansvenska skogarna uppfyller dessa krav väl.

Det är osäkert huruvida krigsuppehållsplatsen från 1958 verkligen rymde 4000 personer i ett enda jättelikt bergrum, eller om det som beskrivs av Ulla Lindström är en samling av bergrum som tillsammans rymde detta antal personer. Klart är i alla fall att det i det aktuella området fanns mer än en anläggning för den civila ledningen, där fanns en liten handfull större och några smärre bergrum som tillsammans utgjorde det civila styrets krigsuppehållsplats.

Det bygge för riksstyret som Ulla Lindström rapporterar om sammanfaller i tiden med det intensiva militära bygget av berganläggningar under samma period, och riksstyrets anläggning(ar) fick så småningom, i mitten av 1960-talet, sällskap av det militära högkvarterets anläggningar när den s.k. högkvarterszonen etablerades. Se även sidan om Högkvarteret.

I högkvarterszonen var det nära mellan de civila och de militära anläggningarna, vilket måste ha underlättat samverkan mellan de civila och de militära delarna, exempelvis vid möten mellan regering och militärledning. Vissa anläggningar, exempelvis för samband, delades mellan det civila och det militära styret. Likaså betjänade militära sambandsförband sambandsutrustning även i civila anläggningar.

Den stora anläggning för riksstyret som Ulla Lindström beskrev ersattes så småningom, men ryktena går här isär om vad den ersattes av, och eventuellt kan det ha byggts flera anläggningar. På 1980-talet skall en anläggning för riksstyret ha byggts betydligt längre västerut, längre bort från fiendens tänkta anfall från öster, och närmare Norge. Ungefär samtidigt lär en anläggning ha byggts betydligt närmare Stockholm. Båda ryktena är substansfulla, och om de är sanna så kan anläggningarna antingen ha använts parallellt för att inte lägga alla ägg i samma korg, eller så kan tanken ha varit att stegvis förflytta sig bort från Stockholm alltefter krigslägets hotfullhet.

Statliga verk

Ledningen för de statliga verken planerades flytta till krigsuppehållsplatser, under tiden för den stora anläggning som nämnts ovan var dessa krigsuppehållsplatser samlokaliserade med varandra och med regering och riksdag. Sannolikt gällde detta även senare, åtminstone för de statliga verk som hade försvarsviktig verksamhet. De statliga verken har fått en egen sida.

Statschefen

Statschefen (Kungen under hela kalla krigets epok) och övriga kungahuset utgjorde ett speciellt problem. Kungen var givetvis av stor symbolisk betydelse för Sverige, och av stor psykologisk betydelse för krigsansträngningen.

Kungen borde av psykologiska skäl stanna i Sverige efter ett fientligt anfall för att visa att läget inte var hopplöst utan att motståndet skulle fortsätta. Samtidigt vore det en katastrof för motståndsmoralen om kungen blev dödad eller tillfångatagen. I sammanhanget kan påminnas om att kungen fram till 1975 var den som officiellt styrde Sverige. Regeringsbeslut skulle bekräftas i konselj av kungen eller dennes ersättare (kronprinsen, arvprinsen). Därför kunde en kung i fientlig fångenskap skapa problem avseende legitimiteten i beslut fattade av den (kungalösa) folkvalda regeringen. Det var alltså inte en ren symbolfråga att behålla kungen i landet.

Lösningen på frågan om kungen skulle evakueras ur landet eller inte blev typiskt svensk, man förberedde för båda möjligheterna. En evakueringsväg för kungahuset och en exilregering var förberedd över Trondheim till England. Efter förebild i Norges kungahus och regering under andra världskriget skulle en svensk exilregering upprättas i England om Sveriges regering var förhindrad att styra Sverige från svensk mark. Se även sidan om hemliga NATO-samarbeten.

I ett läge då kungen kunde vara kvar i landet men inte i Stockholm, förbereddes en krigsuppehållsplats i berg samlokaliserad med regeringens.

//MatsB   v 1.5 2014-03-12