Det militära telesambandet byggdes ut kraftigt under beredskapstiden. Vid den
tiden var fortfarande manuellt kopplade förbindelser det helt dominerande sättet
att koppla upp förbindelser i sambandsnäten.
Flygvapnet planerade 1950 utbyggnaden av ett radiolänknät för
luftförsvaret, det nät som sedan växte i omfattning och kom att bli först flygvapnets fasta radiolänknät, och sedan
försvarets fasta radiolänknät. Redan från start var
automatisk koppling av trafik ett önskemål.
Det kom dock att dröja innan detta önskemål uppfylldes. Försvarets fasta
radiolänknät (FFRL) byggdes upp med ett stort antal fasta förbindelser,
ursprungligen var möjligheterna till förmedling av trafik små, i princip fick
man då gå genom någon av de abonnenter som var anslutna till mer än ett nät.
Under 1960-talet kom dock planerna på automatisk koppling närmare ett
förverkligande. En växel från LM Ericsson valdes, AKE 129, och år 1969 togs den
första automatiska växeln i drift. Systemet kallades automatisk teletrafik,
landsomfattande, men benämndes oftast med förkortningen ATL.
Fortifikatoriska aspekter
ATL var en del av försvarets fasta radiolänknät, FFRL. FFRL utgör numera en
del av försvarets telenät, FTN. Det finns runt om i landet ett antal punkter i
FFRL bestående av en eller flera master med antenner och en eller flera
byggnader för utrustning. Se sidan om FFRL för mer
information om FFRL. Eftersom FTN är aktivt är anläggningarna skyddsobjekt och
några detaljer lämnas inte här.
Mer information
För mer information om försvarets samband rekommenderas webplatsen
www.fht.nu.
//MatsB v 1.0 2007-11-26
Nedan kan du söka här eller på webben efter det du är
intresserad av.
