Antiframstegsrörelserna i väst

Här återfinns information om antiframstegsrörelserna i väst under kalla kriget.

Antiframstegsrörelser

Under stora delar av kalla kriget, framför allt från 1960-talet och framåt, fanns i väst antiframstegsrörelser som motverkade tekniska landvinningar och önskade sig tillbaka till en tid utan teknologiska hjälpmedel.

Exempel på sådana rörelser är vissa tillbaka-till-naturen-rörelser, liksom en del mer extrema fraktioner inom miljörörelsen. Gemensamt för dessa var att man förkastade modern teknik och ansåg att alla borde leva som man gjorde på landsbygden under tidigare århundraden och vara självförsörjande, utan elektricitet och moderna transportmedel.

Som en mildare variant av antiframstegsrörelse kan även delar av antikärnkraftsrörelsen ses.

Dessa rörelser kan vid en första anblick tyckas vara mer eller mindre ofarliga samlingar av förvirrade människor, men det finns ett större djup än så.

Sovjetunionens intresse av teknikfientlighet i väst

Ett av de svåraste problemen för Sovjetunionen (och andra kommunistiska länder) var att västvärlden hade ett stort teknologiskt försprång. I och med den kommunistiska planekonomin blev detta försprång bara större och större, eftersom kommunistländerna på grund av den ideologiskt motiverade men betydligt mindre effektiva planekonomin inte kunde hålla jämna steg med teknikutvecklingen i väst som drevs av den mer effektiva marknadsekonomin.

Ett sätt för Sovjetunionen att minska västs teknikförsprång var därför att i hemlighet understödja teknikfientliga strömningar i väst. Ju mindre resurser som väst använde till teknikutveckling, och ju färre duktiga tekniker som utbildades i väst, desto bättre för kommunistländerna.

Förutom att understödja antiframstegsrörelser underblåste även kommunistländerna teknikfientliga strömningar i exempelvis debatterna om teknikens baksidor och huruvida forskning och nya rön kunde vara av ondo. Genom att så tvivel i väst om det positiva med forskning och tekniska framsteg, hoppades man kunna minska västs teknologiska försprång. Ett tydligt exempel på detta är debatten i väst om kärnvapenforskning. I svenskt perspektiv kan förbudet mot forskning om kärnkraft ses som ett belysande och varnande exempel.

Som kontrast bör nämnas att inom de kommunistiska länderna gav den kommunistiska propagandan teknik och forskning mycket hög status, och kommunistregimerna satsade stora resurser för att åstadkomma framsteg inom dessa områden.

Många deltagare i antiframstegsrörelser agerade alltså som nyttiga idioter åt Sovjetunionen.

//MatsB   v 1.2 2015-01-07