En av de mer cyniska realpolitiska händelserna under andra världskriget är den
uppdelning av Östeuropa som Stalin och Churchill gjorde en kväll i Moskva i
oktober 1944. Jag skriver en sida om detta, eftersom såväl Stalin som Churchill
verkade respektera överenskommelsen, och detta förhållande kom att bli bestående
under större delen av kalla kriget.
Den underbara natten
Rubriken ovan är kanske inte helt seriös, och berättelsen verkar knappt
seriös heller, men verkligheten överträffar ibland dikten.
Churchill var på besök i Moskva i oktober 1944. En kväll föreslog Churchill
att det framtida inflytandet över länderna i södra Östeuropa skulle bestämmas
genom ett "gentlemen's agreement". Churchill hade antingen ett förberett papper,
eller skrev ner siffrorna vid mötet. Siffrorna symboliserade Sovjetunionens
respektive Storbritanniens framtida inflytande över de olika länderna.
Churchills förslag såg ut som följer:
Rumänien: Sovjet 90%,
Storbritannien 10%.
Bulgarien: Sovjet 75%,
Storbritannien 25%.
Jugoslavien: Sovjet 50%,
Storbritannien 50%.
Grekland: Sovjet 10%,
Storbritannien 90%.
Ungern: Sovjet 50%, Storbritannien
50%.
Efter diskussionen påstås Churchill
ha drabbats av ruelse och velat förstöra bevisen för att diskussionen
överhuvudtaget ägt rum. Detta kan dock mycket väl vara en efterhandskonstruktion
för att få Churchill att framstå som mindre cynisk vad gäller miljoner
östeuropéers öde.
Morgonen efter
Morgonen efter rådde i vart fall ingen eftertankens kranka blekhet. Tvärtom,
utrikesministrarna Eden och Molotov förhandlade i två dagar för att bli överens
om de slutliga procentsatserna. Förhandlingen utföll till Sovjetunionens fördel.
Det slutliga utfallet blev följande:
Rumänien: Sovjet 90%,
Storbritannien 10%.
Bulgarien: Sovjet 80%,
Storbritannien 20%.
Jugoslavien: Sovjet 50%,
Storbritannien 50%.
Grekland: Sovjet 10%,
Storbritannien 90%.
Ungern: Sovjet 80%, Storbritannien
20%.
Vad hade mötet för betydelse?
De som vill tona ner betydelsen av denna överenskommelse brukar säga att
siffrorna bara bekräftade ett de facto-inflytande som inte påverkades av bli
nedskrivet på papper. Det finns två argument mot detta, och för att
överenskommelsen faktiskt påverkade efterkrigspolitiken i södra Östeuropa.
För det första undvek Sovjetunionen att stödja den kommunistiska gerillan i
Grekland. I andra världskrigets slutskede behärskade den kommunistiska gerillan
större delen av Grekland, och hade relativt enkelt kunnat ta makten i landet.
Man undvek dock detta, uppenbarligen på order från Sovjetunionen, och stödde
istället en enhetsregering med demokratiska ambitioner.
När strider senare utbröt mellan den grekiska regeringens trupper och den
kommunistiska gerillan, förhöll sig Sovjetunionen passivt, trots att
Storbritannien (och senare USA) slöt upp på den grekiska regeringens sida. Detta
är en tydlig indikation på att Sovjetunionen (eller åtminstone Stalin)
respekterade att Grekland tillhörde Storbritanniens intressesfär.
För det andra borde, om det rörde sig om enbart ett konstaterande av
existerande de facto-inflytande, turerna kring framför allt Ungerns
procentsatser inte ägt rum. Om Churchills siffra på 50% brittiskt inflytande i
Ungern hade rört existerande inflytande, borde Stalin, om siffran inte stämt, ha
opponerat sig direkt vid deras möte, istället för att via utrikesministrarna två
dygn senare hade förhandlat ner siffran till 20% brittiskt inflytande.
Istället verkar det högst troligt att denna typ av förhandling om siffror
rörde just ett framtida inflytande. Ungern hamnade ju också mycket riktigt inom
den sovjetiska intressesfären, och västs protester mot kommunistregeringen i
Ungern stannade vid retorik.
//MatsB v 1.0 2008-06-05
Nedan kan du söka här eller på webben efter det du är
intresserad av.