Stalin och Churchill delar Europa



En av de mer cyniska realpolitiska händelserna under andra världskriget är den uppdelning av Östeuropa som Stalin och Churchill gjorde en kväll i Moskva i oktober 1944. Jag skriver en sida om detta, eftersom såväl Stalin som Churchill verkade respektera överenskommelsen, och detta förhållande kom att bli bestående under större delen av kalla kriget.

Den underbara natten

Rubriken ovan är kanske inte helt seriös, och berättelsen verkar knappt seriös heller, men verkligheten överträffar ibland dikten.

Churchill var på besök i Moskva i oktober 1944. En kväll föreslog Churchill att det framtida inflytandet över länderna i södra Östeuropa skulle bestämmas genom ett "gentlemen's agreement". Churchill hade antingen ett förberett papper, eller skrev ner siffrorna vid mötet. Siffrorna symboliserade Sovjetunionens respektive Storbritanniens framtida inflytande över de olika länderna.

Churchills förslag såg ut som följer:

Rumänien: Sovjet 90%, Storbritannien 10%.

Bulgarien: Sovjet 75%, Storbritannien 25%.

Jugoslavien: Sovjet 50%, Storbritannien 50%.

Grekland: Sovjet 10%, Storbritannien 90%.

Ungern: Sovjet 50%, Storbritannien 50%.

 

Efter diskussionen påstås Churchill ha drabbats av ruelse och velat förstöra bevisen för att diskussionen överhuvudtaget ägt rum. Detta kan dock mycket väl vara en efterhandskonstruktion för att få Churchill att framstå som mindre cynisk vad gäller miljoner östeuropéers öde.

Morgonen efter

Morgonen efter rådde i vart fall ingen eftertankens kranka blekhet. Tvärtom, utrikesministrarna Eden och Molotov förhandlade i två dagar för att bli överens om de slutliga procentsatserna. Förhandlingen utföll till Sovjetunionens fördel.

Det slutliga utfallet blev följande:

Rumänien: Sovjet 90%, Storbritannien 10%.

Bulgarien: Sovjet 80%, Storbritannien 20%.

Jugoslavien: Sovjet 50%, Storbritannien 50%.

Grekland: Sovjet 10%, Storbritannien 90%.

Ungern: Sovjet 80%, Storbritannien 20%.

Vad hade mötet för betydelse?

De som vill tona ner betydelsen av denna överenskommelse brukar säga att siffrorna bara bekräftade ett de facto-inflytande som inte påverkades av bli nedskrivet på papper. Det finns två argument mot detta, och för att överenskommelsen faktiskt påverkade efterkrigspolitiken i södra Östeuropa.

För det första undvek Sovjetunionen att stödja den kommunistiska gerillan i Grekland. I andra världskrigets slutskede behärskade den kommunistiska gerillan större delen av Grekland, och hade relativt enkelt kunnat ta makten i landet. Man undvek dock detta, uppenbarligen på order från Sovjetunionen, och stödde istället en enhetsregering med demokratiska ambitioner.

När strider senare utbröt mellan den grekiska regeringens trupper och den kommunistiska gerillan, förhöll sig Sovjetunionen passivt, trots att Storbritannien (och senare USA) slöt upp på den grekiska regeringens sida. Detta är en tydlig indikation på att Sovjetunionen (eller åtminstone Stalin) respekterade att Grekland tillhörde Storbritanniens intressesfär.

För det andra borde, om det rörde sig om enbart ett konstaterande av existerande de facto-inflytande, turerna kring framför allt Ungerns procentsatser inte ägt rum. Om Churchills siffra på 50% brittiskt inflytande i Ungern hade rört existerande inflytande, borde Stalin, om siffran inte stämt, ha opponerat sig direkt vid deras möte, istället för att via utrikesministrarna två dygn senare hade förhandlat ner siffran till 20% brittiskt inflytande.

Istället verkar det högst troligt att denna typ av förhandling om siffror rörde just ett framtida inflytande. Ungern hamnade ju också mycket riktigt inom den sovjetiska intressesfären, och västs protester mot kommunistregeringen i Ungern stannade vid retorik.

//MatsB   v 1.0 2008-06-05


   Nedan kan du söka här eller på webben efter det du är intresserad av.
Google
 
       Besök även vår systerwebplats www.bergrum.se!

matsb@kalla-kriget.se © 2007-2021 • Allt innehåll upphovsrättsskyddat enligt lag.

kalla-kriget.se