Hinder

Under denna rubrik avhandlas arméns hinder i Sverige under kalla kriget.

Med hinder menar jag mer passiva anordningar avsedda att försvåra fientlig framryckning. Hinder kunde antingen vara en del av ett befäst område, eller hinder som i sig själva och utan försvarare utgjorde en fristående försvarsanordning. 

Draktänder

Draktänderna från Siegfriedlinjen i västra Tyskland (bilden nedan) är ett praktexempel på hinder. Draktandslinjer anlades även i Sverige för att försvåra fientlig framryckning med stridsvagnar och även andra fordon.

Betongpianon

Ett annat exempel på hinder av denna modell är så kallade betongpianon (eller mer ursprungligt pianolådor) som är enorma betongblock av storlek och form typ pianolåda. Vikten på dessa låg typiskt på mellan 15 och 20 ton, och även om hindren gick att lossa från marken skulle det innebära ett ansenligt arbete att flytta dessa betongklumpar.

Rälshinder

På vissa platser kunde man inte ställa upp permanenta betonghinder. Då kunde så kallade rälshinder användas. Med hjälp av räls och vagnar kunde betonghinder rullas fram och spärra exempelvis en väg. Aningen lättare att forcera än ett hinder med betongpianon, eftersom rälshindren inte förankrats i marken, men fortfarande ett ansenligt arbete att flytta på.

Balkhinder

Balkhinder var en klenare variant av flyttbart hinder som typiskt användes för att spärra smala vägar. På ömse sidor om vägen placerades fasta betonghinder med hål i. Genom hålen kunde stålbalkar skjutas in, tvärs över vägen. Balkhindret var inte starkare än balkarnas fastsättning i betonghindren, men kunde rätt försvarat vara ett svårtforcerat hinder.

Beredskapsmuseet har en bra sida som visar några betonghinder som flyttats till museiområdet.

//MatsB   v 1.0 2007-11-01