Under
denna rubrik avhandlas luftförsvarets spaningsradar PS-66 i Sverige under kalla
kriget.
En webplats med mängder av information om militära radarsystem är
Försvarets Historiska Telesamlingar, FHT. FHT har ett stort antal
dokument som behandlar olika radartyper.
Informationen på denna sida kommer i första hand från FHT. Även bilderna
nedan kommer från FHT.
Spaningsradar PS-66
Spaningsradar PS-66 anskaffades i slutet av 1960-talet och var flygvapnets
första tredimensionella storradar, det vill säga att PS-66 mätte även höjden på
målet.
Spaningsradar PS-66 beställdes i fem exemplar vid 1960-talets slut.
Materiel
PS-66 var ursprungligen tänkt som en transportabel radar, den officiella
beteckningen var PS-66/T (T=transportabel). Eftersom anläggningarna inrymdes i
betongbunkrar eller motsvarande (se bilden), blev dock stationerna föga
transportabla.
Sändarens effekt var på 20 MW med 10 centimeters våglängd, pulsfrekvensen var
250 Hz. Räckvidden var cirka 400 kilometer.
Höjdradar
Eftersom PS-66 var en tredimensionell radar behövdes ingen extern höjdradar.
Stationer och platser
Det uppfördes fem PS-66-stationer i början av 1970-talet, flicknamnen inom
parentes är de täcknamn som användes på radarstationerna innan de var operativa:
R106 Älgen ("Helga") vid Olofström
R136 Falken ("Johanna") vid Åtvidaberg
R166 Räven ("Rosina") vid Tierp
R46 Renen ("Sylvia") vid Sollefteå
R266 Ödlan ("Ursula") vid Klöverträsk
Under 1980-talet flyttades två av dessa stationer:
R46 Renen vid Sollefteå blev R236 Bonsen på
Furillen
R266 Ödlan vid Klöverträsk blev R226 Lämmeln vid Svappavaara
Livslängd
Stationerna i PS-66-serien avvecklades under den första åren av 2000-talet.
Stationerna fick alltså en livstid på cirka 30 år.
Mer information
Den som är intresserad av ytterligare information om luftförsvarets
radarsystem rekommenderas att ta del av
Bjarne Darwalls bok Luftens dirigenter.
Materiel