Här återfinns information om kryptoanalysprojektet Venona.
Venona
Kryptoanalysprojektet Venona (eller VENONA) startade 1943 för att forcera ("knäcka") sovjetiska engångskrypton.
Engångskrypton är i teorin oforcerbara om de används rätt. Engångskryptons säkerhet bygger på att
kryptonycklarna (kryptotabellerna i Venonas fall) verkligen bara används en enda gång.
Skulle tabellerna användas mer än en gång finns det möjlighet för kryptoanalytikerna att hitta ingångar
till kryptoanalysen genom kunskapen att samma nyckel använts för flera tecken.
Sovjetunionen använde kryptotabeller för engångskrypton i stor utsträckning, just med syftet att göra
kryptona oforcerbara. Efter Tysklands angrepp på
Sovjetunionen år 1941 ökade behovet av kryptotabeller dramatiskt. Efterfrågan översteg tillgången, vilket
medförde att ryssarna, medvetet eller omedvetet på en högre nivå, återanvände vissa kryptotabeller.
De återanvända tabellerna användes av Sovjetunionen under åren 1942 till år 1948, men främst under åren 1943 och 1944.
Amerikanska kryptoanalytiker upptäckte att Sovjetunionen återanvände kryptotabeller. Amerikanerna startade då
ett långvarigt och extremt tidskrävande arbete att finna de enstaka meddelanden som krypterats med samma tabeller,
och som därför hade potential för att forceras. Denna sökning skedde bland alla de hundratusentals sovjetiska
kryptomeddelanden som fångats upp under åren 1942 till 1948. Detta extremt resurskrävande och synnerligen hemliga
arbete hade flera täcknamn, bland annat Venona, och skedde i samarbete med flera andra västliga
underrättelsetjänster.
