Verkskyddet

Under denna rubrik avhandlas verkskyddet i Sverige under kalla kriget.

Verkskyddet

Följande definition av verkskyddet användes i Lagen om civilt försvar (1994:1720):

"Verkskyddet är en beredskapsorganisation som under höjd beredskap har till uppgift att, vid den anläggning där det organiserats, medverka vid skydd av verksamheten och personalen samt i räddningstjänst.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att det vid en anläggning skall finnas verkskydd, om det vid anläggningen bedrivs verksamhet som har stor betydelse för totalförsvaret, och om anläggningen med hänsyn till sin belägenhet eller verksamhetens art kan antas bli särskilt utsatt vid stridshandlingar."

Det som lagtexten beskriver är i princip detsamma som stadgas i civilförsvarslagarna av år 1944 respektive 1960. (Att jag valt lagen av år 1994 för definitionen här ovan beror på att lagen av år 1994 har en tydligare och klarare beskrivning av verkskyddet än vad lagarna av 1944 respektive 1960 har.)

Anläggningar av betydelse för totalförsvaret ålades att upprätta ett verkskydd. Verkskyddets uppgifter påminde om driftvärnets, huvuduppgiften var att skydda den egna anläggningen. Eftersom verkskyddet var en del av civilförsvaret, var skyddsuppgiften för verkskyddet liktydig med "skydda från skador". Detta till skillnad från driftvärnet, vars skyddsuppgift var liktydig med "försvara".

Eftersom "betydelse för totalförsvaret" innefattade såväl militärt, civilt, ekonomiskt som psykologiskt försvar, var det ett mycket stort antal arbetsplatser som omfattades av lagen om verkskydd.

Verkskyddet innefattade skydd för verksamheten och personalen vid anläggningen. Skyddsrum byggdes vid anläggningarna, eftersom det var viktigt att anläggningarna kunde drivas vidare även under hot om angrepp.

//MatsB   v 1.0 2008-01-04