Under denna rubrik avhandlas ekonomiska försvarsansträngningar i Sverige under kalla
kriget.
Ekonomiska försvaret
Det ekonomiska försvaret identifierades som en viktig del av
försvarsansträngningarna under kalla kriget. Andra världskriget utvecklades till
ett resurs- och produktionskrig, och mycket av det kalla krigets ekonomiska
försvar gick ut på att säkerställa materielförsörjningen under ett utdraget
krig.
Historia
Redan under mellankrigstiden inrättades år 1928 Rikskommissionen för
ekonomisk försvarsberedskap (RKE). RKE arbetade den första tiden
huvudsakligen med att bygga upp beredskapslager med tanke på en
avspärrningssituation liknande den som rått under första världskriget. Under
kalla kriget kom även skyddad produktion att bli en viktig aspekt av det
ekonomiska försvaret.
År 1962 ersattes RKE med Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap
(ÖEF), senare kallad Överstyrelsen för ekonomiskt försvar.
År 1986 övertogs ansvaret för det ekonomiska försvaret av Överstyrelsen
för civil beredskap (ÖCB).
Det ekonomiska försvaret hade två ansvarsområden som är av stort intresse
genom de ansträngningar som gjordes. De två områdena var
beredskapslagring av
viktiga varor, samt krigsproduktion av
strategiska varor. Strategiska varor var inte bara krigsmateriel, utan även
inhemsk produktion av varor som i fredstid importerades.
Såväl krigsproduktionen som beredskapslagringen hade även ett syfte att fylla
vid en långvarig avspärrning på grund av krig i närområdet, något som Sverige
upplevt under båda världskrigen.