Luftförsvar, optisk övervakning




Under denna rubrik avhandlas luftförsvarets optiska övervakning i Sverige under kalla kriget.

Den optiska luftbevakningens historia är lika lång som flygets. Bekämpning såväl som skydd har hela tiden varit det dubbla syftet med luftbevakningen. Optisk luftbevakning innebär i klartext att manuellt spana efter fientligt flyg.

Under hela det kalla kriget var den optiska luftbevakningen en viktig del av luftförsvaret. Den optimism som radarns införande medförde beträffande radarns förmåga att upptäcka fientligt flyg kom snart på skam. Genom att flyga mycket lågt kunde planen undvika upptäckt av radar. Därför kom den optiska luftbevakningen att förbli en viktig komponent i luftbevakningen även långt efter radarns införande.

Luftbevakningsstationer

Den optiska spaningen efter fientligt flyg skedde vid så kallade luftbevakningsstationer (LS). En luftbevakningsstation bestod av en plats för spaning (ofta ett så kallat LS-torn), en plats för stationens expedition och för personalen att vila, äta o.s.v., samt en kommunikationsförbindelse för rapportering.

Spaningsplatser

Spaningsplatserna skulle ligga med bra sikt horisonten runt. De spaningsplatser som "ärvdes" från andra världskrigets beredskap var ofta belägna antingen i eller på höga byggnader (kyrktorn var populära), eller i trätorn som byggts särskilt för luftbevakningen under beredskapstiden. Bilden till vänster visar ett sådant trätorn. Bilden kommer från Svensk Flyghistorisk Förening, tack för lånet!

 

 

 

 

Längre fram kom luftbevakningstornen att standardiseras. Luftbevakningstorn m/56 är det torn som många troligen sett någon gång. Trots att de flesta sådana torn rivits, finns det några kvar fortfarande. Bilden till vänster visar ett sådant torn. Tack till slövnprjFortForum för lånet av bilden!

 

 

 

 

 

Rapportering

Rapporteringen skedde genom telefon, i de flesta fall direkt från luftbevakaren i LS-tornet.

Ursprungligen skedde rapporteringen genom manuellt kopplade telefonsamtal till luftbevakningscentralen (LC:n). För att inte hamna i telefonkö när ett fientligt anfall skulle inrapporteras infördes en prioriterad kategori, luftförsvarssamtal, som hade företrädesrätt i de manuellt betjänade växlarna.

Mer information om luftbevakningens trådnät finns på sidan om luftbevakningens trådnät.

Vissa LS utrustades med radio, antingen för att det var svårt eller omöjligt att dra telefonförbindelse mellan LS och telefonstation, eller för att LS:et ansågs så viktigt att det behövde en reservförbindelse om telefonförbindelsen skulle slås ut.

OPUS

I mitten av 1970-talet utrustades vissa luftbevakningsstationer med givare för OPUS-systemet (optiskt presentationsutrustningssystem). OPUS-systemet hade digital utrustning för lägesangivning där observationsposten angav observationsdata genom en knappförsedd låda som kopplades till telefonen.

Luftbevakningscentraler

Luftbevakningscentralerna har fått en egen sida.

Luftbevakningsgruppcentraler

För att undvika överbelastning i luftbevakningscentralerna, infördes luftbevakningsgruppcentraler som ett filter mellan luftbevakningsstationer och luftbevakningscentraler. Luftbevakningsgruppcentralerna har fått en egen sida.

Mer information

Den som är intresserad av ytterligare information rekommenderas varmt att ta del av Bernt Törnells bok Spaning mot skyn, som presenteras utförligt på webplatsen www.flygbas.se.

//MatsB   v 1.0 2007-11-01


   Nedan kan du söka här eller på webben efter det du är intresserad av.
Google
 
       Besök även vår systerwebplats www.bergrum.se!

matsb@kalla-kriget.se © 2007-2021 • Allt innehåll upphovsrättsskyddat enligt lag.

kalla-kriget.se