Under
denna rubrik avhandlas luftförsvarets optiska övervakning i Sverige under kalla
kriget.
Den optiska luftbevakningens historia är lika lång som flygets.
Bekämpning såväl som skydd har hela tiden varit det dubbla syftet med
luftbevakningen. Optisk luftbevakning innebär i klartext att manuellt spana
efter fientligt flyg.
Under hela det kalla kriget var den optiska
luftbevakningen en viktig del av luftförsvaret. Den optimism som radarns
införande medförde beträffande radarns förmåga att upptäcka fientligt flyg kom
snart på skam. Genom att flyga mycket lågt kunde planen undvika upptäckt av
radar. Därför kom den optiska luftbevakningen att förbli en viktig komponent i
luftbevakningen även långt efter radarns införande.
Luftbevakningsstationer
Den optiska spaningen efter fientligt flyg skedde vid så kallade
luftbevakningsstationer (LS). En luftbevakningsstation bestod av en plats för
spaning (ofta ett så kallat LS-torn), en plats för stationens expedition
och för personalen att vila, äta o.s.v., samt
en kommunikationsförbindelse för rapportering.
Spaningsplatser
Spaningsplatserna
skulle ligga med bra sikt horisonten runt. De spaningsplatser som "ärvdes" från
andra världskrigets beredskap var ofta belägna antingen i eller på höga
byggnader (kyrktorn var populära), eller i trätorn som byggts särskilt för
luftbevakningen under beredskapstiden. Bilden till vänster visar ett sådant
trätorn. Bilden kommer från Svensk Flyghistorisk
Förening, tack för lånet!
Längre
fram kom luftbevakningstornen att standardiseras. Luftbevakningstorn m/56 är det
torn som många troligen sett någon gång. Trots att de flesta sådana torn
rivits, finns det några kvar fortfarande. Bilden till vänster visar ett sådant
torn. Tack till slövnprj på FortForum
för lånet av bilden!
Rapportering
Rapporteringen skedde genom telefon, i de flesta fall direkt från
luftbevakaren i LS-tornet.
Ursprungligen skedde rapporteringen genom manuellt kopplade telefonsamtal
till luftbevakningscentralen (LC:n). För att inte hamna i telefonkö när ett
fientligt anfall skulle inrapporteras infördes en prioriterad kategori,
luftförsvarssamtal, som hade företrädesrätt i de manuellt betjänade
växlarna.
Vissa LS utrustades med radio, antingen för att det var svårt eller omöjligt
att dra telefonförbindelse mellan LS och telefonstation, eller för att LS:et
ansågs så viktigt att det behövde en reservförbindelse om telefonförbindelsen
skulle slås ut.
OPUS
I mitten av 1970-talet utrustades vissa luftbevakningsstationer med givare
för OPUS-systemet (optiskt presentationsutrustningssystem). OPUS-systemet
hade digital utrustning för lägesangivning där observationsposten angav
observationsdata genom en knappförsedd låda som kopplades till telefonen.
För att undvika överbelastning i luftbevakningscentralerna, infördes
luftbevakningsgruppcentraler som ett filter mellan luftbevakningsstationer
och luftbevakningscentraler. Luftbevakningsgruppcentralerna har fått
en egen sida.
Mer information
Den som är intresserad av ytterligare information rekommenderas varmt att ta
del av Bernt Törnells bok Spaning mot skyn, som presenteras utförligt på
webplatsen
www.flygbas.se.
//MatsB
v 1.0 2007-11-01
Nedan kan du söka här eller på webben efter det du är
intresserad av.