Under
denna rubrik avhandlas luftförsvarets fasta radargruppcentraler i Sverige under kalla
kriget.
Radargruppcentraler (RGC, senare RRGC) skapades i organisation
STRIL 60 för att sammanställa information från
låghöjdsradar. Detta var en direkt motsvarighet till
luftförsvarsgruppcentralerna, det ursprungliga syftet med
radargruppcentralerna var att filtrera radarinformation mellan radarstationer
och luftförsvarscentraler.
Fasta radargruppcentraler
Ursprungligen planerades det för 12 fasta radargruppcentraler. På grund av
budgetnedskärningar blev antalet bantat till 8, och alltså byggdes 8 stycken
radargruppcentraler under 1960- och 1970-talet.
Följande radargruppcentraler
byggdes:
RRGC ÖN M, Minken, i Klöverträsk
RRGC O5 M, Geten, i Riala
RRGC O5
S, Björnen, i Grödinge
RRGC O1 N,
Vesslan, i Kolmården
RRGC O1 S,
Rockan, i Åtvidaberg
RRGC S2 S, Myran, i
Rödeby
RRGC S1 O, Bocken,
Degeberga
RRGC S1 W, Hinden, i
Veberöd
Som man kan se från listan ovan saknades det radargruppcentraler i
luftförsvarssektor N3 (NN) och W2. Eftersom detta var två luftförsvarssektorer
vars luftförsvarscentraler dessutom aldrig ens var påtänkta att bli
utbytta mot LFC typ I, är det tydligt att västra Sverige och nedre Norrland var
lågprioriterade i luftförsvarshänseende. Sent omsider avhjälptes detta detta dock med
rörliga
radargruppcentraler, se vidare sidan om
rörliga radargruppcentraler.
Mer information
Den som är intresserad av ytterligare information rekommenderas att ta del av
Bjarne Darwalls bok Luftens dirigenter, eller Bernt Törnells bok Spaning mot skyn, som presenteras utförligt på
webplatsen
www.flygbas.se.
