NATO och Västeuropeiska Unionen

Här återfinns information om NATO och Västeuropeiska Unionen.

NATO och Västeuropeiska Unionen

NATO (North Atlantic Treaty Organization) är en försvarsorganisation dominerad av USA. Organisationen skapades under kalla kriget.

Västeuropeiska Unionen är en försvarsorganisation vars syfte liknar NATO:s, men Västeuropeiska Unionen består enbart av europeiska länder.

Bakgrund

Bakgrunden till såväl NATO som Västeuropeiska Unionen står att finna i mellankrigstidens försvarsallianser, främst mellan Storbritannien, Frankrike och Belgien. Efter det att två världskrig startat med ett tyskt anfall genom Belgien, riktat mot Frankrike (och dess allierade Storbritannien), skrev Storbritannien, Frankrike och Beneluxländerna i mars år 1948 under den så kallade Brysselpakten.

Brysselpakten

Brysselpakten innehöll en försvarspakt riktad mot Tyskland, och byggde i sin tur vidare på tidigare överenskommelser mellan Frankrike och Storbritannien.

Nästan samtidigt som Brysselpakten undertecknandes utspelade sig Pragkuppen (se även den separata sidan om Pragkuppen). Det stod därmed klart att det mest omedelbara hotet mot Europas demokratier inte var Tyskland utan Sovjetunionen.

NATO

Reaktionen på Pragkuppen blev tvåfaldig. I Europa insåg man att USA:s hjälp var nödvändig för att kunna försvara sig mot Sovjetunionen. I USA insåg man att demokratin i Europa stod på spel.

Detta lade grunden för Atlantpakten, ett avtal om ömsesidigt försvarsbistånd. Atlantpakten undertecknades i april 1949 av USA, Kanada, Storbritannien, Frankrike, Beneluxländerna, Danmark, Island, Norge, Italien och Portugal.

För att implementera försvarssamarbetet som överenskommits i Atlantpakten (North Atlantic Treaty), skapades en organisation, North Atlantic Treaty Organization, eller NATO.

Västeuropeiska Unionen

I samma veva som Kol- och Stålunionen bildades 1951 gjordes ansatser att skapa en motsvarande europeisk försvarsallians. Detta initiativ föll dock på att Frankrike inte kunde acceptera en europeisk överhöghet över franska trupper.

Reservplanen blev då att bygga vidare på den multilaterala Brysselpakten. Brysselpakten utvidgades därför år 1954 till att även inkludera Västtyskland och Italien. I samband med detta bytte Brysselpakten namn till Västeuropeiska Unionen.

Utvidgning av NATO

Det stod dock redan på 1950-talet klart att USA skulle dominera försvaret av Västeuropa. Bortsett från Västtyskland var samtliga medlemsländer i Västeuropeiska Unionen dessutom medlemmar i NATO. Västeuropeiska Unionen förblev därför huvudsakligen en pappersprodukt, medan NATO hade den organisation som krävdes för att genomföra försvaret.

Som en konsekvens av detta ansökte och beviljades Västtyskland medlemskap i NATO den 9 maj 1955, på tioårsdagen av Tysklands kapitulation.

Västtysklands medlemskap i NATO kom knappast som en överraskning för Sovjetunionen. Endast fem dagar senare, den 14 maj 1955, undertecknades Warszawapakten, de kommunistiska staternas motsvarighet till NATO. En separat sida om Warszawapakten beskriver denna pakt.

Frankrike och NATO

Frankrike kunde inte acceptera utländskt befäl över franska styrkor, inte heller NATO-överhöghet över de franska kärnvapnen. Från slutet av 1950-talet drog sig Frankrike därför ur det fredstida NATO-samarbetet. De stod däremot kvar som medlemmar i NATO med löfte om att i krig delta i försvaret av Europa. Först 1995 återvände Frankrike till det fredstida samarbetet inom NATO.

//MatsB   v 1.0 2008-03-13