Här återfinns en utvikning om några av de nummerkaos man haft inom
de amerikanska rymdprogrammen. Ämnet är nog en bit bortom syftet med webplatsen, men
jag är allvarligt fascinerad av hur svårt det kan vara att numrera rymdfärder.
NASA:s nummerkaos
NASA har haft kroniskt svårt att numrera sina rymdfärder, raketer och rymdfarkoster. Här tar
jag upp några exempel på hur svårt det kan vara med något som egentligen borde vara väldigt
enkelt.
Mercury-numrering
Mercury-programmet led som nämnts på
sidan om Mercury-programmet av att USA hade problem
med att få fram en bärraket som var kraftfull nog att lyfta en bemannad rymdkapsel i
omloppsbana och som samtidigt var tillräckligt säker för att skjuta upp astronauter med.
Man arbetade därför parallellt med den pålitliga men inte tillräckligt kraftfulla
Redstone-raketen, och den kraftfulla men inte tillräckligt pålitliga Atlas-raketen.
Uppskjutningarna av Mercury-kapslar med dessa båda bärraketer försiggick parallellt,
och de hade separata nummerserier. Det fanns alltså såväl en Mercury-Redstone 1
(MR-1) som en Mercury-Atlas 1 (MA-1), o.s.v. Inom Mercury-programmet var man därför
alltid tvungen att nämna vilken bärraket man använde för att inte förväxla rymdfärderna
med varandra.
Ovanpå detta så namngav astronauterna sina kapslar. Samtliga astronauter i Mercury-programmet
tillhörde NASA:s Astronautgrupp 1, ofta kallade "The Mercury Seven" eller "The Original
Seven". För att hedra den egna gruppen så använde alla astronauter som flög i
Mercury-programmet siffran "7" i namnet på sin kapsel, från Alan Shepard i "Freedom 7"
till Gordon Cooper i "Faith 7". Dessa sjuor har alltså inget att göra med ordningen
på rymdfärderna, utan är endast en del av namnen på kapslarna.
Gemini-numrering
Gemini-programmet var sett från ett projektperspektiv ett
under av konsekvens och
planering. Man planerade tolv färder, två obemannade testfärder och tio bemannade färder,
och man genomförde samtliga
färder som planerats, om än inte alltid med exakt det mål som ursprungligen planerats.
Gemini-programmet står alltså ut som en motsats till Mercury-, Apollo-, och Skylab-programmen
(och för den delen även rymdfärje-programmet även om det är lite utanför ramarna för sidorna
om rymdkapplöpningen). Alla de andra programmen fick stora ändringar och inställda
färder. Gemini flög precis det antal färder som de hade planerat.
Men, syftet med den här sidan är inte att prisa Gemini-programmets projekthantering,
utan att klaga över numreringen. Numreringsmässigt var Gemini-programmet inte lyckat. Av
någon anledning hade NASA bestämt sig för att numrera Gemini-färderna med romerska siffror.
Möjligen var anledningen att ordningsnummer ofta använder just romerska siffror, tänk
exempelvis på våra kungars ordningsnummer.
Denna romerska numrering hade dock svårt att slå igenom.
De första färderna benämndes i samma anda som i Mercury-programmet med farkost plus
bärraket, så de kallades "Gemini-Titan" plus ett ordningsnummer (med arabiska siffror),
d.v.s. "Gemini-Titan 1" (GT-1), o.s.v.
Man kom dock på att eftersom Gemini-programmet inte hade någon annan bärraket än Titan så
var det onödigt att kalla varje färd för "Gemini-Titan", och man försökte övergå till
bara "Gemini" plus ett ordningsnummer.
Som nämnts på sidan om Gemini-programmet, så dröjde
det till Gemini IV innan de romerska siffrorna började slå igenom, och då mest i
kommunikationen med media. Internt användes "GT" plus ett tal skrivet med arabiska siffror
genom hela Gemini-programmet, speciellt i mer tekniska dokument. Så beskrivs exempelvis
den första dockningen i rymden i tekniska dokument som att den utfördes av GT-8, men i
media utfördes dockningen av Gemini VIII.
Apollo-numrering
Apollo-numreringen var ett kaos utan like i USA:s rymdhistoria, möjligen undantaget
rymdfärjan (se nedan). Jag har skrivit
en särskild sida om Apollo-programmets numreringar.
Den korta sammanfattningen är att man i Apollo-programmet gjorde det motsatta mot vad
man gjort i Mercury-programmet. Även i Apollo-programmet hade man olika bärraketer,
men man kallade trots det alla rymdfärder för "Apollo-Saturn" (AS) plus ett ordningsnummer.
Genom en avancerad användning av ordningsnumren kunde man skilja på färder
med bärraketerna Saturn I, Saturn IB respektive Saturn V.
Ovanpå detta lades senare en numrering med benämningen "Apollo" plus ett ordningsnummer.
Precis som beskrivits på sidan vilken länkats till ovan, så använde man dessa
nummer olika före och efter Apollo 1-branden 1967. Att hitta rätt i denna soppa är inte lätt.
Är kaoset inte nog? Då kan vi ovanpå detta lägga att NASA sent omsider lärde sig
från Gemini-programmet att rymdfärder skulle numreras med romerska siffror. Tyvärr
bara hade man bestämt att Apollo-programmets färder skulle numreras med arabiska siffror...
Kaoset infann sig förstås. Tidiga Apollo-färder angavs med romerska siffror, jag
hittade i NASA:s News Release för Apollo 4 att man kallade färden "Apollo IV". Som
beskrivits på sidan om Gemini-programmet, så
skrevs färdnumret med romerska siffror på de officiella emblemen för Apollo 7, 9, 10,
12, 13 och 17.
Skylab-numrering
Skylab-färderna var tre till antalet, hur svårt kan det vara att numrera dessa?
Svårt, tydligen. I NASA:s News Releases kallades den obemannade uppskjutningen
av själva rymdstationen ibland för "Skylab" och ibland för "Skylab 1". De tre
bemannade färderna angavs dock konsekvent som "Skylab 2", "Skylab 3" och "Skylab 4".
Tyvärr nådde detta tydligen inte fram till dem som arbetade med grafisk illustration.
De officiella emblemen bar för Skylab 2 namnet "Skylab I", för Skylab 3 namnet "Skylab II",
samt för Skylab 4 namnet "Skylab 3". Man lyckades alltså både missa vilket ordningsnummer
färderna hade, plus att man för de två första (men inte den sista!) använde
romerska siffror istället för arabiska.
Apollo-Sojuz-numrering
Apollo-Sojuz-färden var en engångsföreteelse, och därmed inte svår att numrera.
Trots det beskrevs den amerikanska delan av färden på vissa ställen i media som
"Apollo 18". Även NASA själva använde ibland "Apollo 18"
som benämning på den amerikanska delen av färden.
Bakgrunden till användningen av "Apollo 18" är säkert att Apollo-Sojuz-färden var den
första rymdfärd sedan månlandningen med Apollo 17 där ordet "Apollo" förekom i det
officiella namnet (det officiella namnet var på engelska "Apollo-Soyuz Test Project").
En enkel logik kunde då se Apollo-Sojuz-färden som nästa Apollofärd i raden, d.v.s.
som Apollo 18.
Problemet med detta resonemang är att under Apollo-programmet så numrerades (efter
Apollo 1-branden) alla rymdfärder med Saturn 1B- eller Saturn V-raketer som "Apollo" plus
ett ordningsnummer. Enligt denna logik skulle då (åtminstone) de tre bemannade
Skylab-färderna ha räknats som Apollo-färder, eftersom de företogs med Apollo-kapslar
och sköts upp med Saturn 1B-raketer. Med denna logik skulle i så fall Apollo-Sojuz-färden
ha kallats för "Apollo 21".
Dessutom räknades i Apollo-programmet även obemannade färder med Saturn 1B- eller
Saturn V-raketer som "Apollo". I likhet med AS-203 (en färd utan Apollo-kapsel med syfte
att testa S-IVB-raketsteget, färden har i efterhand räknats som Apollo 3) så borde även
den obemannade uppskjutningen av Skylab
med en Saturn V-raket räknas som en Apollo-färd, och i så fall borde
Apollo-Sojuz-färden ha kallats "Apollo 22"...
Rymdfärje-numrering
Rymdfärjornas rymdfärder startade inte förrän rymdkapplöpningen var slut. Jag använder
Apollo-Sojuz-färden som slutpunkt för rymdkapplöpningen, eftersom USA och Sovjetunionen
i samband med Apollo-Sojuz-färden skrev ett avtal om fredligt samarbete för att
utforska rymden. Men, eftersom rymdfärjeprogrammets numreringar troligen är värre än allt
annat nummerkaos på NASA (möjligen med undantag för Apollo, se ovan), så måste
jag ändå skriva om det.
Rymdfärjeprogrammet var ett långt program vars uppskjutningar pågick under en 30-årsperiod
från 1981 till 2011. Under denna tid bytte man numrering flera gånger, till kaos för den
som försöker följa rymdfärjornas färder.
En officiell benämning på rymdfärjorna var "Space Transportation System", och som
förkortning av detta användes förkortningen "STS" tillsammans med numrering för alla
rymdfärjornas färder.
De tidigaste färderna med rymdfärjorna
De tidigaste färderna med rymdfärjorna var logiskt numrerade på det sätt som NASA allra
oftast använt, ordningsnummer satta efter tillfället då uppskjutningen skett. De första nio
färderna i rymdfärjeprogrammet hette därför "STS-1" t.o.m. "STS-9", i den ordning som
de sköts upp. Så långt var allt väl och man följde etablerade sätt att numrera.
Skrocken slår till
NASA förnekar att det enbart var skrock som gjorde att man ändrade system
för numreringen, utan hävdar att det även var av praktiska skäl, men man förnekar
inte att skrock var en komponent i sammanhanget.
Efter det att STS-9 flugit, och när det närmade sig att den trettonde färden med en
rymdfärja skulle tillkännages, så lät
man ändra sättet att numrera färderna, helt eller delvis på grund av skrock. Den
skrockfulle chefen på NASA kan möjligen ha tagit intryck av att den svåra
syretanksexplosionen i Apollo-programmet drabbade
Apollo 13, och att olyckan dessutom skedde den 13:e april.
Man hade redan tillkännagivit de två kommande rymdfärderna som STS-10 och STS-11, men nu
ändrade man numrering, så att nästa genomförda färd istället kom att benämnas STS-41-B.
För att förstå vad beteckningen "41-B" egentligen betyder behöver vi bena ut detta:
Tiotalssiffran (egentligen alla siffror utom entalssiffran), "4" i exemplet, är
årtalet minus 1980. "4" står alltså för 1984. Hade denna numrering kvarstått
exempelvis till år 1994, så hade det sannolikt funnits en färd med numret "STS-141-B" under
1994 (där "14" skulle stått för året 1994).
Viktigt att notera är att årtalet står för NASA:s budgetår (1 oktober - 30 september)
då färden ursprungligen planerades att genomföras. Exempelvis genomfördes färden
STS-61-A i oktober 1985, eftersom NASA:s budgetår för 1986 hade börjat 1 oktober 1985.
Dessutom behöll man numreringen vid omkastningar i ordningen eller förseningar. Så sköts
exempelvis STS-51-L upp i januari 1986, man behöll numret eftersom färden ursprungligen
hade planerats att genomföras under budgetåret 1985.
Entalssiffran står för platsen för uppskjutningen. Kennedy
Space Center i Florida hade nummer 1, Vandenberg Air Force Base i Kalifornien hade
nummer 2. Vandenberg hade byggts ut för att kunna skjuta upp rymdfärjor, och var främst
avsett för färder i mer nord-sydliga banor. Vandenberg användes aldrig för uppskjutningar,
så alla genomförda färder hade en etta som entalssiffra.
Bokstaven, "B" i exemplet, angav vilken färd i ordningen under budgetåret som det
var fråga om. Den första färden fick bokstaven "A", den andra fick bokstaven "B" o.s.v.
"STS-41-B" betyder alltså att det var den andra färden planerad att ske under
NASA:s budgetår 1984, och att uppskjutningen planerades att ske från Kennedy Space Center
i Florida.
När färder ställdes in så ändrades inte numreringen. Det gör att det under den period
som den beskrivna numreringen användes så finns det luckor i numreringarna. Exempelvis
finns det under budgetåret 1985 inga genomförda färder med bokstäverna "E", "H" eller "K".
Numrering efter Challenger-olyckan
Challenger-olyckan i januari 1986 stoppade rymdfärjeprogrammet under två och ett halvt år.
Mycket ändrades
innan rymdfärderna återupptogs. En sak som ändrades var numreringen. Challenger-olyckan
var den 25:e färden med en rymdfärja, den officiella benämningen var STS-51-L. När
rymdfärderna återupptogs så återgick man till enkla ordningsnummer på färderna. Den
första färden efter Challenger-olyckan fick då den officiella benämningen STS-26.
En styrka med det krångliga system att numrera som man hade haft under en period var att
man inte bytte benämning på färderna ifall förseningar uppstod eller färder ställdes
in. Att konsekvent kunna behålla en benämning på en viss färd oavsett när den genomfördes
gjorde planering, informationsdelning och dokumentation mycket enklare.
Man ville nu kombinera denna styrka med en enklare numrering. Man bestämde därför att
färder som tilldelats ett ordningsnummer skulle behålla detta ordningsnummer även om
det senare skedde omkastningar i den ordning som färderna faktiskt genomfördes.
Tyvärr var förseningar och omflyttningar i ordningen på färder vanliga. I en lista
över rymdfärjefärder från STS-26 och framåt är det därför väldigt vanligt att färderna
inte genomförts i nummerordning.
Däremot bestämde man att alla nummer skulle utnyttjas, så att numret för en
inställd färd återanvändes till en annan färd. Detta gör att rymdfärjornas sista
färd, STS-135, verkligen var den 135:e färden med rymdfärjorna.
Det är bara för de allra sista färderna, från STS-127 och fram till STS-135, som
färdens nummer konsekvent är samma som ordningsnumret på färden.
