Det internationella geofysiska året var utlyst till 1957-1958. USA
gjorde en offentlig utfästelse att under det geofysiska året placera en satellit
i omloppsbana och utföra vetenskapliga experiment.
Med anledning av detta lade de tre vapengrenarna fram var sitt förslag,
baserade på sina egna erfarenheter:
Armén föreslog en Jupiter-raket, för rymdforskning omdöpt till Juno.
Flygvapnet föreslog en Atlas-raket.
Marinen föreslog en Viking-raket med en civilbyggd fastbränsleraket,
Aerobee, som andra steg.
Vid valet mellan alternativen lades vikt vid att flygvapnets Atlas-raket ännu
inte existerade, samt att marinens förslag inkluderade en raket för atmosfäriska
studier (Viking), samt en civilbyggd raket (Areobee),
något som ansågs positivt i den vetenskapliga tillämpning som avsågs. Man valde
alltså att satsa på marinens förslag. Projektet benämndes Vanguard.
Armén (och inte minst Wernher von Braun) stod år 1956 redo att skjuta upp en
satellit med en Juno-raket, men blev uttryckligen förbjudna att göra detta. En
militär satellit kunde reta ryssarna, och dessutom hade ju marinen vunnit
tävlingen om Vanguard-projektet.
Sputnik
Den fjärde oktober 1957 placerade Sovjetunionen en satellit, Sputnik 1, i
omloppsbana runt jorden genom att använda en modifierad R-7-raket som bärraket.
Detta skapade amerikansk panik. Ryssarna hade blivit först med att skjuta upp en
satellit! Ingen i USA hade anat att Sovjetunionen hade nått så långt att de
redan 1957 kunde sända upp en satellit i omloppsbana.
Som om inte detta var illa nog för amerikanerna, bara en månad senare, den
tredje november 1957, sköt Sovjetunionen upp Sputnik 2, denna gång med en
levande passagerare, en hund som kom att kallas Laika.
Den ytterligare panik de Sovjetiska framgångarna skapade bäddade nu för ett
spektakulärt amerikanskt misslyckande.
Amerikanskt
misslyckande
Vanguard-projektet hade långt kvar till att sända upp en satellit. Man hade
gjort en (1) lyckad uppskjutning av det första steget i trestegsraketen. Den sjätte
december 1957 skulle man för första gången testa alla tre stegen, i en
uppskjutning benämnd TV-3 (TV = Test Vehicle).
På grund av den nationella paniken hade man beslutat att ta med en satellit i
TV-3, trots att detta fortfarande var att anse som en tidig testuppskjutning med
synnerligen små chanser att lyckas placera en satellit i omloppsbana.
Den mediala uppmärksamheten kring uppskjutningen blev enorm. Nu skulle USA visa ryssarna att även
amerikanerna kunde skjuta upp satelliter! Uppskjutningen av TV-3 direktsändes i
amerikansk TV.
En bild från uppskjutningen ses till vänster. TV-3 kom ungefär en meter upp
från startplattan när den förlorade dragkraft, sjönk ner igen och
exploderade.
Den nationella bestörtningen var oerhörd. Armén och Wernher von Braun fick i
uppdrag att så snabbt som möjligt få upp en satellit i rymden. Nu gällde inga
betänkligheter om civila raketer och geofysiska året längre, nu gällde det att
rädda den amerikanska äran!
Explorer 1
Den första februari 1958 sköt armén upp satelliten Explorer 1.
Bärraket var Juno-1, som hade en Redstone-raket som första steg och tre övre steg med
fastbränsleraketer.
Vanguard 1
Den sjuttonde mars 1958 lyckades så marinen skjuta upp en satellit inom
Vanguard-projektet. Klokt nog väntade man med att namnge satelliten till dess den
var i omloppsbana, Vanguard 1 blev därmed namnet på satelliten.
NASA
Efter nesan att Sovjetunionen varit först i rymden, insåg USA att det varit
ett misstag att låta de olika vapengrenarna konkurrera med varandra. År 1958
bildades därför National Aeronautic and Space Administration, NASA.
NASA samlade de amerikanska rymdförsöken under en gemensam organisation.
Bemannade rymdfärder
När nu såväl Sovjetunionen som USA behärskade konsten att få upp satelliter i
omloppsbana, var nästa utmaning naturligt nog att skjuta ut en människa i
rymden.
Sputnik
Amerikanskt
misslyckande