Under 1960-talet skyllde allt fler i Tjeckoslovakien den usla ekonomin på
kommunistpartiets ledning. Av denna anledning gav Sovjetunionen sin tillåtelse
till Tjeckoslovakien att i januari 1968 byta ut ledningen för kommunistpartiet.
Ny premiärminister blev Alexander Dubček.
Dubček lanserade i april 1968 ett liberalt reformprogram som skulle rycka upp
den eftersatta ekonomin. En viktig ingrediens var att införa en blandekonomi med
inslag av marknadsekonomi. En annan viktig ingrediens var friheter för
medborgarna; yttrandefrihet och pressfrihet stod på programmet. Dubčeks program
kallades ibland för socialism med ett mänskligt ansikte.
Sovjetunionen ogillade vad som hände i Tjeckoslovakien och kallade den
tjeckiska ledningen till överläggningar. Dessa överläggningar var endast delvis
framgångsrika sett med sovjetiska ögon. Den tjeckiska ledningen vägrade att
överge sitt reformprogram, men lovade att stå fast i Warszawapakten och Comecon,
lovade att bekämpa anti-kommunistiska tendenser och att inte tillåta ett
flerpartisystem.
Trots detta litade inte Sovjetunionen på Dubček. Natten till den 21 augusti
1968 gick över 200.000 soldater ur Warszawapakten till angrepp mot
Tjeckoslovakien. Ett hundratal människor dödades, Dubček arresterades och sändes
till Sovjetunionen. Han fick återkomma med begränsade befogenheter, men ersattes
i april 1969 av Gustáv Husák. Utrensningar av liberala element skedde, och de
liberaliseringar som skett under Dubček ogjordes.
Effekter i omvärlden
Effekterna på omvärlden blev mycket större än vad Sovjetunionen kunnat
förutse. I väst hade många moderata socialister, och även kommunister, sett Dubčeks
reformprogram som ett hopp för socialismen. Det brutala angreppet mot
Tjeckoslovakien kom därför som en chock för många socialister och kommunister i
väst.
Till skillnad från Berlinrevolten 1953 och
Ungernrevolten 1956 fanns det i
Tjeckoslovakien heller ingen inre oro som kunnat fungera som ursäkt för ett
militärt ingripande. Helt oprovocerat överföll Sovjetunionen tillsammans med
andra Warszawapaktsländer ett medlemsland i samma försvarspakt.
Flera av de stora kommunistpartierna i Västeuropa fördömde ockupationen. För
de flesta västerlänningar blev det än mer uppenbart att Sovjetunionen inte drog
sig för oprovocerat våld för att stärka och vidga sin maktsfär.
//MatsB v 1.0 2008-03-11
Nedan kan du söka här eller på webben efter det du är
intresserad av.
