Här återfinns en beskrivning av NASA:s Astronautgrupp 7.
Astronautgrupp 7
Astronautgrupp 7 var en speciell grupp astronauter. Det amerikanska flygvapnet drev
sitt eget rymdprogram, och en del i det var att flygvapnet planerade sin egen,
militära, rymdstation, kallad Manned Orbiting Laboratory, MOL.
År 1969 lade flygvapnet ner MOL-projektet och bad NASA ta över de 14 astronauter som
flygvapnet då hade i MOL-projektet. NASA hade redan för många astronauter (se
sidan om Astronautgrupp 6). NASA var därför
inte särskilt angelägna om att ta emot fler astronauter. Dock, höga NASA-chefer var
angelägna om att behålla goda relationer med flygvapnet, så man kom fram till en
kompromiss. De MOL-astronauter som uppfyllde NASA:s ålderskrav för rekrytering,
max 36 år, kunde antas som NASA-astronauter. Sju MOL-astronauter uppfyllde ålderskravet,
och de överfördes till NASA som Astronautgrupp 7.
Astronauterna i Astronautgrupp 7 flög aldrig i rymden i Apollo-färderna, men de bidrog med
viktigt arbete i stödjande roller på marken. De blev senare alla viktiga astronauter
i de tidiga färderna med rymdfärjorna, samtliga sju flög med någon av de sex första färderna med
rymdfärjorna, och sex av de sju blev senare befälhavare för senare färder med rymdfärjorna.
Nedan listar jag astronauterna i den ordning de först flög i rymden.
Bob Crippen
Bob Crippen var pilot på den första rymdfärden med en rymdfärja, STS-1.
Crippen var därefter befälhavare för tre färder med rymdfärjor:
STS-7, STS-41-C och STS-41-G.
Richard Truly
Richard Truly deltog som pilot i
Approach and Landing Tests med rymdfärjan Enterprise.
Truly var pilot på den andra rymdfärden med en rymdfärja, STS-2.
Truly var därefter befälhavare för STS-8.
Gordon Fullerton
Gordon Fullerton deltog som pilot i
Approach and Landing Tests med rymdfärjan Enterprise.
Fullerton var pilot på den tredje rymdfärden med en rymdfärja, STS-3.
Fullerton var därefter befälhavare för STS-51-F.
Henry Hartsfield
Henry Hartsfield var pilot på den fjärde rymdfärden med en rymdfärja, STS-4.
Hartsfield var därefter befälhavare för STS-41-D och STS-61-A.
Robert Overmeyer
Robert Overmeyer var pilot på den femte rymdfärden med en rymdfärja, STS-5.
Overmeyer var därefter befälhavare för STS-51-B.
Karol Bobko
Karol Bobko var pilot på den sjätte rymdfärden med en rymdfärja, STS-6.
Bobko var därefter befälhavare för STS-51-D och STS-51-J.
Donald Peterson
Donald Peterson genomförde en rymdfärd, med STS-6 som Mission Specialist.
Epoken som Astronautgrupp 7 var verksam under
Astronauterna i Astronautgrupp 7 började sina NASA-karriärer som viktiga stödpersoner
vid månlandningarna. Flera av astronauterna (Fullerton, Hartsfield, Overmeyer) fungerade
som Capsule Communicators under de fyra sista månlandningarna.
Astronauterna i Astronautgrupp 7 var sedan viktiga som piloter på alla
de sex tidigaste färderna med rymdfärjorna, och därefter som befälhavare för tio
av de därpå följande sexton färderna med rymdfärjorna.
Den förste i Astronautgrupp 7 som flög i rymden var Bob Crippen
som pilot på STS-1 i april 1981.
Den siste i Astronautgrupp 7 som flög i rymden var Henry Hartsfield, som
befälhavare för STS-61-A i november 1985.
Tiden mellan den första och sista färden för någon ur Astronautgrupp 7 var
endast fyra och ett halvt år.
Senare astronautgrupper
Efter Astronautgrupp 7 så dröjde det ända till 1978 innan NASA rekryterade nya astronauter.
Eftersom jag har satt 1975 som slutåret för rymdkapplöpningen, så tar jag inte
upp några senare astronautgrupper här.
Astronauterna i Astronautgrupp 7 flög aldrig i rymden i Apollo-färderna, men de bidrog med
viktigt arbete i stödjande roller på marken. De blev senare alla viktiga astronauter
i de tidiga färderna med rymdfärjorna, samtliga sju flög med någon av de sex första färderna med
rymdfärjorna, och sex av de sju blev senare befälhavare för senare färder med rymdfärjorna.
Nedan listar jag astronauterna i den ordning de först flög i rymden.
