Kuba

Här återfinns information om Kuba under kalla kriget.

Kuba under kalla kriget

Kuba är på västra halvklotet ett av de viktigare länderna där kalla kriget utspelade sig.

Bakgrund

Under 1930-talet var Kuba politiskt instabilt med ett antal statskupper och revoltförsök. Korruptionen var omfattande inom såväl politik som administration. Med kommunistpartiets hjälp blev Fulgencio Batista president åren 1940-1944.

I presidentvalet 1952 ställde Batista återigen upp. När opinionsundersökningar visade att Batista endast låg på tredje plats inför valet, arrangerade Batista en statskupp och installerade sig själv som president.

Fidel Castro

En ung jurist vid namn Fidel Castro var en hängiven nationalist och en lika hängiven USA-hatare. Castro hade en advokatbyrå i Havanna och hade gift sig rikt. Han hade därför ekonomiska möjligheter att försöka förverkliga sina politiska drömmar, ett nationalistiskt och oberoende Kuba, fritt från influenser från USA.

När Batista genomfört sin statskupp 1952 såg Castro en möjlighet att själv ta makten. Batista var illa omtyckt och hade dessutom tillskansat sig makten olagligt. Castro gjorde ett försök 1953 att med ett hundratal anhängare inta ett regementsområde i Santiago de Cuba, men försöket misslyckades.

Castro dömdes till femton års fängelse, men släpptes redan efter två år i en allmän amnesti år 1955. Castro flyttade då till Mexiko där han fortsatte sina planer att störta Batista.

I Mexiko träffade Castro på Ernesto Guevara, känd av eftervärlden som "Che" Guevara. Guevara var expert på gerillakrigföring och dessutom kommunist. Antingen genom Guevara eller på annat sätt kom Castro i kontakt med Sovjetunionen och KGB.

Castro och Sovjetunionen resonerade båda som att "min fiendes fiende är min vän". Det är viktigt att påpeka att Castro i detta läge inte på något sätt var kommunist. Castro var nationalist och ville få ett slut på USA:s inflytande på Kuba. Sovjetunionen hade samma mål.

År 1956 satte Castro upp ett gerillaläger i bergen på Kuba. Här knöts Castros gerilla samman med andra gerillagrupperingar som bekämpade Batistas regim.

År 1957 utfärdade Castro ett manifest som sade att ett av hans viktigaste mål var att återupprätta Kubas konstitution och utlysa allmänna val.

Seger i gerillakriget

Under 1958 lyckades Castro och de andra gerillagrupperingarna vinna så många segrar i konfrontationer mot regeringstrupperna att Batista i december 1958 flydde ur landet. I januari 1959 intog Castros trupper Havanna. I februari samma år utropades Castro till premiärminister. Sommaren 1959 sände Sovjetunionen över etthundra rådgivare till Kuba. Under 1960 tvångsförstatligade Castro delar av Kubas näringsliv, ett antal spektakulära rättegångar hölls och ett antal personer med stora ekonomiska intressen i Kuba utvisades från Kuba.

Kommunism

Redan vid det här laget stod det klart att Castros löfte att återupprätta konstitutionen och utlysa allmänna val inte skulle infrias. Många av hans tidigare supporters vände sig därför från honom, inte minst gällde detta supporters i USA. En USA-turné där hjälp hade köpts in från en av USA:s dyraste PR-firmor gjorde inte mycket för att hjälpa upp Castros dalande popularitet i USA.

Det är svårt att säga hur mycket av Kuba-kommunismen som berodde på att Castro personligen blivit omvänd och hur mycket som berodde på att Kuba blivit såväl politiskt som ekonomiskt beroende av Sovjetunionen. Oavsett vilket så blev Kuba snabbt en kommunistisk diktaturstat, vilket oroade USA.

Guantánamobasen

En intressant detalj i förbindelserna mellan USA och det kommunistiska Kuba är Guantánamobasen. USA hjälpte kubanerna år 1898 att befria sig från spanskt kolonialstyre. För att göra det enkelt för USA att skydda Kuba hyrde Kuba ut ett område vid Guantánamobukten där USA tilläts anlägga en flottbas.

Avtalet om USA:s hyra av Guantánamobasens område förblev i kraft även efter Castros maktövertagande. Med kommunistisk retorik hävdade visserligen Castro att tidigare regeringars ingångna avtal var ogiltiga, men USA fortsatte att betala sin hyra, och, vad som är än mer intressant, kommunistregeringen på Kuba löste in checken.

Under hela kalla kriget, genom kriser, invasionsförsök och handelsbojkotter, har alltså USA hyrt en flottbas på Kuba av den kommunistiska regeringen. Kubaner från den kommunistiska sidan har under hela tiden haft sina arbetsplatser på flottbasen och passerat gränsen på väg till och från arbetet. Bilden till vänster visar kubanska arbetare som passerar gränsen mellan Guantánamobasen och kommunistkuba.

Grisbuktsinvasionen

Som nämnts ovan vände sig många mot Castros brott mot sina tidigare löften om demokrati på Kuba, och mot hans införande av en kommunistdiktatur.

Ett antal exilkubaner planerade därför en operation för att störta Castro. I sin planering fick de aktivt stöd av USA. USA oroades som nämnts av en sovjetisk satellitstat så nära USA.

Operationen tog sig uttryck i ett invasionsförsök i Grisbukten på Kuba. Invasionsförsöket misslyckades kapitalt av flera orsaker. De tre avgörande orsakerna var sannolikt för det första att sovjetisk underrättelsetjänst hade fått reda på invasionsplanerna och meddelat Castro. Kommunisttrupperna på Kuba stod alltså beredda.

Den andra avgörande orsaken var ändringen av plats för invasionen. Den ursprungliga invasionen skulle skett på en plats i närheten av staden Trinidad på Kuba, där det fanns en lokalbefolkning som var mot Castro, och där det var enkelt att dra sig upp i bergen och få kontakt med de gerillagrupper som hade sina baser i de omgivande bergen.

Istället ändrades platsen för invasionen till Grisbukten, en sandstrand där enda flyktvägen var ut på en träskfylld halvö, långt från baserna för gerillagrupperna som kämpade mot Castro. Orsaken till ändringen sägs vara att USA:s president Kennedy ville ha en annan ursäkt för invasionen än att störta Castro. Det föregivna målet skulle istället vara att förstöra amerikanska flygplan som ingick i det kubanska flygvapnet.

Den tredje avgörande orsaken var att USA ville ha möjlighet att förneka all inblandning i invasionen. Det tidigare utlovade amerikanska flygunderstödet uteblev därför.

Grisbuktsinvasionen blev som sagt ett fiasko. USA försökte initialt förneka all inblandning, men sanningen kröp så småningom fram och det blev givetvis ett stort kommunistiskt propagandanummer att det stora USA inte lyckades rå på den lilla kubanska krigsmakten.

Kubakrisen

Inte långt efter den misslyckade Grisbuktsinvasionen kom oroande informationer om att Sovjetunionen stod i begrepp att placera ut kärnvapenrobotar på Kuba, robotar som skulle riktas mot USA.

Detta ledde till det som kommit att kallas Kubakrisen, en kraftmätning som kom att närma sig ett krig mellan USA och Sovjetunionen. Kubakrisen har fått en egen sida.

Amerikanskt embargo

När Grisbuktsinvasionen misslyckats förklarade USA ett handelsembargo mot Kuba. Detta inkluderade förbud mot handel med Kuba, liksom förbud för amerikanska medborgare att resa till Kuba. Det amerikanska embargot varade genom hela kalla kriget och består än idag (2020).

Kuba och Sovjetunionen

De första åren med Castrostyre på Kuba var förhållandet mellan Kuba och Sovjetunionen av varierande värme, men snart blev förhållandet varmt. Inte minst när Kuba som ett av få länder officiellt stödde Sovjetunionens invasion av Tjeckoslovakien år 1968 blev Kuba en av Sovjetunionens närmaste vänner.

Kuba kom under kalla kriget att stödja kommunistiska rörelser i tredje världen, framför allt i Latinamerika och i Afrika. Kuba skickade kommunistiska rådgivare, och i vissa fall även kubansk militär trupp, för att stödja kommunistiska revoltförsök eller kommunistiska regimer.

Vid kommunismens sammanbrott i Sovjetunionen förlorade Kuba inte bara en stark vän, utan även de cirka 40 miljarder kronor årligen som Sovjetunionen stött Kuba med.

//MatsB   v 1.2 2020-12-09, v 1.1 2014-03-02