Svenska arméns fredsorganisation

Denna sida behandlar den svenska arméns fredsorganisation under kalla kriget.

Armén

Den svenska arméns fredsorganisation var under kalla kriget indelad i åtta truppslag: infanteriet, kavalleriet, artilleriet, ingenjörstrupperna, trängtrupperna, pansartrupperna, luftvärnet samt signaltrupperna.

Denna indelning var ett arv från beredskapstiden, då vapenutvecklingen under andra världskriget gjorde att pansartrupperna och luftvärnet uppstod som självständiga truppslag.

De största förändringarna som skedde inom armén under kalla kriget på grund av förändringar i krigskonsten eller vapenutvecklingen var följande: antalet infanteriförband och kavalleriförband minskade, antalet pansarförband och luftvärnsförband ökade.  Dessutom ökade behovet av avancerad sambandsteknik såväl antalet sambandsförband som storleken på dem.

Precis efter andra världskrigets slut skedde en del omorganisationer och förändringar i fredsorganisationen. För att något förenkla framställningen kommer tyngdpunkten här att ligga på fredsorganisationen så som den såg ut från omkring 1950 och fram till 1980-talets slut.

Återanvändning av förbandsbeteckningar kan vara förvirrande. Några förbandsbeteckningar vars förband avvecklades i den så kallade "regementsdöden" efter försvarsbeslutet 1925 återanvändes i nyuppsättningen av förband under beredskapstiden. För att minska förvirringen har jag i förekommande fall påpekat att förbandsbeteckningen har haft en annan tidigare användning.

För vidare information, gå till sidorna för de olika truppslagen: infanteriet, kavalleriet, artilleriet, ingenjörstrupperna, trängtrupperna, pansartrupperna, luftvärnet samt signaltrupperna.

En stor del av informationen på dessa sidor har hämtats ur den mycket detaljerade uppslagsboken Arméns förband, skolor och staber, av Björn Holmberg. Denna bok rekommenderas för den som vill ha detaljerad information om tider och platser för arméns förband.

//MatsB   v 1.2 2008-04-20