Radiotekniken utvecklades under början av 1900-talet. Under andra
världskriget var radiokommunikation vanlig, och radionät byggdes för samband
mellan trupper i fält (luft, vatten) såväl som för samband mellan staber.
Lika snabbt som radion blev ett viktigt sambandsmedel i krig, lika snabbt
utvecklades medel för att störa radiokommunikationen.
Fördelar med radionät
Den stora fördelen med radio jämfört med tråd är rörligheten. För rörliga
enheter som flygplan, fartyg, stridsfordon etc. är radiosamband ofta det enda
möjliga. Även för andra enheter som är mobila eller som ständigt omgrupperar
innebär radio ett enklare samband än tråd.
En annan fördel med radio är att det endast är ändpunkterna för radionätet
som är känsligt för fysisk bekämpning. Ett trådnät kan lätt skadas eller
förstöras av artillerield eller sabotage.
Nackdelar med radionät
Den största nackdelen med radionät är känsligheten för störning. Fienden har
stora möjligheter att även från stora avstånd störa ut radiokommunikation.
En annan stor nackdel med radio är att radiosamband lämnar upplysningar till
fienden om de egna trupperna. Radiotrafik kan för det första avlyssnas. Sändande
stationer kan även pejlas in och därmed avslöja stationens position.
Trafikmönster och trafikvolymer kan dessutom analyseras och ge informationer om
förbands storlek eller avsikter.
Genom kryptering kan man minska problemet med
avlyssning, skensignalering kan användas för att minska risken för att
trafikanalys ger fienden matnyttig information, men att stationens position röjs
vid pejling är svårt att komma åt.
Våglängder
Olika våglängder (frekvensområden) ger olika karaktäristik åt
radiokommunikationen. Väldigt förenklat kan man säga att ju kortare våglängd
(högre frekvens), desto kortare avstånd når sändningen fram. Kortare våglängder
innebär också mindre antenner, och därmed smidigare utrustning.
De två mest
använda våglängdsområdena inom militär radiokommunikation under kalla kriget är
kortvåg (KV) och ultrakortvåg (UK).
Skillnaden mellan KV och UK är kortfattat att
KV-antenner är så stora att KV-utrustning oftast är fast eller på sin
höjd transportabel (d.v.s. man måste stanna och resa en antenn för att kunna
kommunicera), medan
UK-antenner är tillräckligt små för bärbar eller fordonsmonterad utrustning.
KV kan användas över större avstånd än UK, eftersom KV kan reflekteras i
atmosfären.
Beroendet av atmosfäriska egenskaper gör KV-sambandet mer känsligt och
oförutsägbart än UK-sambandet.
För de högre militära sambandsnäten som behandlas här användes så gott
som uteslutande kortvåg. UK användes främst av lägre och rörliga förband.
Historik
Radio användes ursprungligen för telegrafi. En bit in på 1900-talet hade
radion utvecklats såpass mycket att telefonikommunikation var praktiskt möjlig.
Försök med fjärrskrift över radio gjordes också tidigt, men i början hade man
svårt att uppnå tillräcklig tillförlitlighet.
Beträffande den högre militära användning av radiosamband var det
telegrafinät över kortvåg som var den tidiga användningen av radiosamband.
Tal var inte populärt över radio, eftersom tal vid den tiden inte kunde
krypteras.
Arméns fasta radionät (även kallat
fasta nätet) var ett av de tidiga telegrafinäten. Det bestod av två
delar: ett nät mellan försvarsstaben och milostaberna som kallades
högkvartersnätet eller arménätet, och ett nät inom varje milo mellan milostab och
garnisonerna inom respektive milo, dessa nät kallades milonäten.
Luftoperativa radionätet utvecklades
parallellt av flygvapnet, även det främst avsett som reservsamband, för
flygvapnets behov.
Flygvapnets styrdatanät, slutligen,
var ett radionät som byggdes för överföring av styrdata från flygvapnets
stridsledningscentraler till flygplan i luften.
