Folkrätten, som den definierades år 1949, skiljer tydligt mellan kombattanter
och icke-kombattanter. Icke-kombattanter skall vara skyddade från
krigshandlingar.
Problemet med totalförsvarstanken i skenet av folkrätten är att i det totala
försvaret går civil och militär nytta in i varandra. På
sidan om folkrätten
diskuteras denna problematik. Om militära ingenjörstrupper som reparerar en bro
iklädda uniform är kombattanter, är då vägverkets personal, som civilklädda
reparerar samma bro, plötsligt icke-kombattanter? Eller är de istället "olagliga
kombattanter", eftersom de gör en försvarsinsats men inte bär uniform?
Folkrätten och totalförsvarstanken går helt enkelt inte särskilt bra ihop.
Folkrätten är skriven utifrån en tydlig uppdelning av samhället i civila och
militärer, något som passar exempelvis USA eller andra länder som för krig på
främmande mark. När kriget förs på egen mark är däremot uppdelningen betydligt
svårare, tag broreparationsexemplet ovan.
Otaliga liknande exempel gör att folkrätten blir tämligen oanvändbar då en
nations försvar är byggt på totalförsvarstanken. Bland annat därför var det
sannolikt ett misstag att under senare delen av kalla kriget förlita sig så
starkt på folkrätten, något som även det diskuteras på
sidan om folkrätten.
//MatsB v 1.0 2008-02-13
Nedan kan du söka här eller på webben efter det du är
intresserad av.