Fördjupning - USA:s rymdfärder - Apollo 17

Här återfinns en fördjupning om den bemannade rymdfärden med Apollo 17.

Apollo 17

Ursprungligen skulle Joe Engle ha varit månlandarpilot på Apollo 17, och Harrison Schmitt månlandarpilot på Apollo 18. När Apollo 18 ställdes in så tryckte det akademiska etablissemanget på hårt för att en yrkesakademiker skulle få en chans att gå på månen. Schmitt var yrkesakademiker, han var geolog, och påtryckningarna slutade med att NASA bytte ut Engle mot Schmitt.

Astronauterna döpte kommandomodulen till "America" och månlandaren till "Challenger". Båda namnen var väldigt symboliska för denna sista månfärd. America för att det var Amerika som genomfört Apollo-programmet, Challenger för att sätta fingret på utmaningen att fortsätta utforskningen av rymden även efter Apollo-programmets slut.

Starten för Apollo 17 blev försenad. Ett hårdvarufel gjorde att tredje stegets syretank inte trycksattes automatiskt. Man märkte detta i markkontrollen och trycksatte syretanken manuellt. Tyvärr skickade inte den manuella trycksättningen erforderliga signaler till den automatiska nedräkningen, utan nedräkningen avbröts automatiskt 30 sekunder före start på grund av uteblivna signaler.

Lösningen blev att kontrollera trycksättningen manuellt och sätta in en elektrisk bygling i systemet (ryktet säger en sladd med krokodilklämmor i ändarna) för att mata den automatiska nedräkningen med de rätta signalerna. Förseningen blev två timmar och 40 minuter.

Liksom Apollo 14 blev alltså Apollo 17 försenad vid starten. Precis på samma sätt som då räknade man nu fram en ny snabbare bana som skulle ta igen förseningen så att rymdfarkosten kom fram till månen på den förplanerade kalendertiden. Liksom på Apollo 14 satte man också om färdklockan för att färdtiden skulle stämma med de planerade händelserna vid månen. Eftersom man inte ville stjäla två timmar och 40 minuter på en gång från besättningen, så delade man upp omställningen av tiden i två omgångar, en timme respektive en timme och 40 minuter, och delade upp omställningen på två dygn under resan mot månen.

Apollo 17 blev precis den lyckade avslutning på Apollo-programmet som man hade hoppats på. Färden gick bra, dockningarna gick bra, månlandningen gick bra, månpromenaderna gick bra.

Man slog ett antal rekord: den längsta månpromenaden var över sju och en halv timme lång, och sammanlagt var man ute på månytan i över 22 timmar. Man körde mer än 35 kilometer med månbilen. Det sammanlagda färdtiden för Apollo 17 var mer än tolv och ett halvt dygn.

När Apollo 17 landade i Stilla havet visste man att det skulle dröja en tid innan människan återvände till månen, men man anade troligen inte att det skulle dröja mer än 50 år.

Här är en länk vidare till Skylab-färderna vilka genomfördes efter det att månlandningsprogrammet avslutats..

Här är en länk tillbaka till fördjupningssidan om Apollo.

Här är en länk tillbaka till fördjupningssidan om rymden.

//MatsB   v 1.0 2020-10-04