Här återfinns en beskrivning av NASA:s Astronautgrupp 3.
Astronautgrupp 3
Strax efter att Astronautgrupp 2 hade rekryterats, rekryterade NASA Astronautgrupp 3 år 1963.
Man hade ett stort behov av nya astronauter för att fylla platserna i
Gemini-programmet, och i de
tidiga Apollo-färderna.
Astronautgrupp 3 utgjordes av 14 astronauter. Det påstås att man egentligen hade
13 astronauter på förslag, men en vidskeplig chef lade till en fjortonde.
En stor skillnad vid rekryteringen var att NASA inte längre endast antog provflygare.
Vid antagningen till Astronautgrupp 3 kunde erfarenhet som provflygare ersättas med
lång erfarenhet (1000 flygtimmar) av att flyga jetflygplan. Även denna erfarenhet
var svår att få utanför det militära, så även Astronautgrupp 3 dominerades av
militära piloter. Nära hälften av de antagna var jetplanspiloter som inte var provflygare.
Astronautgrupp 3 var olycksdrabbad. Fyra av de fjorton omkom innan de hade haft en
chans att flyga i rymden. De återstående tio gjorde dock ett viktigt bidrag i
Apollo-programmet: sju av de tio ingick i besättningar på färder till månen, och
fyra av dem gick på månen.
Jag listar nedan astronauterna i Astronautgrupp 3 i den ordning de flög eller
planerades flyga i rymden.
Theodore Freeman
Theodore Freeman omkom i en flygolycka innan han hade hunnit tilldelas ett uppdrag
som astronaut.
Dave Scott
Dave Scott flög som pilot på Gemini VIII.
Han blev därefter uttagen som kommandomodulspilot på
Apollo 9.
I likhet med kommandmodulspiloterna
Lovell (Apollo 8) och Young (Apollo 10) fick Scott erbjudandet att bli
befälhavare för en senare Apollofärd. Scott blev befälhavare för
Apollo 15.
Som befälhavare på Apollo 15 blev Scott den sjunde människan att gå på månen,
och den förste att köra bil på månen.
Charlie Bassett
Charlie Bassett var uttagen om pilot på Gemini IX.
Tyvärr omkom Bassett tillsammans med Elliott See i en flygolycka när de skulle besöka
fabriken där deras Gemini-farkost byggdes. Bassett kom aldrig att flyga i rymden.
Gene Cernan
Gene Cernan flög som pilot på Gemini IX,
en plats han fick överta när Charlie Bassett omkommit i den flygolycka som nämnts ovan.
Cernan blev därefter uttagen som månlandarpilot på
på Apollo 10.
Troligen på grund av att Mike Collins inte ville bli befälhavare för en senare
Apollofärd, så gick erbjudandet att bli befälhavare för
Apollo 17 till Cernan, och han blev därmed den
elfte människan att gå på månen. Cernan var den ende
månlandarpilot som genomförde en senare Apollofärd som befälhavare, normalt
var det kommandomodulspiloter som fick det erbjudandet. (Hade Apollo 19
genomförts, så hade dock sannolikt även Fred Haise, månlandarpilot på Apollo 13,
genomfört en senare Apollofärd som befälhavare, då för Apollo 19.)
Mike Collins
Mike Collins flög som pilot på Gemini X.
Collins utsågs att ingå i Frank Bormans besättning, d.v.s. den besättning
som kom att flyga Apollo 8.
Collins var först utsedd som månlandarpilot,
men, efter förändringar i besättningarna för flera färder, senare som kommandomodulspilot.
Innan Apollo 8 genomfördes så blev Collins tvungen att genomgå en ryggoperation.
Jim Lovell tog då Collins plats på Apollo 8, och när Collins återhämtat sig från
operationen blev Collins kommandomodulspilot på
Apollo 11. Apollo 11 blev Collins sista
rymdfärd. Han erbjöds enligt uppgift att bli befälhavare för en senare Apollofärd,
men tackade nej.
Richard Gordon
Richard Gordon flög som pilot på Gemini XI.
Gordon utsågs senare till kommandomodulspilot på
Apollo 12. I likhet med tidigare kommandomodulspiloter
så erbjöds Gordon att bli befälhavare för en senare Apollofärd, den som skulle ha
blivit Apollo 18. Apollo 18 ställdes in, och Apollo 12 kom därför att bli Gordons
sista rymdfärd.
Buzz Aldrin
Edwin "Buzz" Aldrin flög som pilot på Gemini XII.
Aldrin utsågs senare till månlandarpilot på
Apollo 11. Aldrin blev därmed den andra människan att gå på månen.
Efter Apollo 11 avslutade Aldrin sin astronautkarriär.
Roger Chaffee
Roger Chaffee var utsedd till Pilot (den position som senare kom att kallas månlandarpilot)
på Apollo 1.
Chaffee omkom i Apollo 1-branden och flög alltså aldrig i rymden.
Donn Eisele
Donn Eisele utsågs till till kommandomodulspilot på
Apollo 7. Han blev senare utsedd till
backup-kommandomodulspilot på Apollo 10.
Normalt skulle denna backup-roll leda till en rymdfärd tre färde senare (d.v.s. med
Apollo 13), men Eisele fick aldrig det erbjudandet. Att NASA:s chefer surnat till
på Apollo 7:s besättning kan ha legat Eisele i fatet, framför allt Wally Schirra hade
under Apollo 7-färden kontroverser med markkontrollen om vem som egentligen bestämde.
Apollo 7 blev Eiseles enda rymdfärd.
Walt Cunningham
Walt Cunningham utsågs till månlandarpilot på
Apollo 7. Liksom Donn Eisele (se ovan) fick
Cunningham inget mer erbjudande att ingå i någon besättning, utan Apollo 7 blev
Cunninghams enda rymdfärd.
Bill Anders
Bill Anders utsågs till månlandarpilot på
Apollo 8. Han blev senare utsedd till
backup-kommandomodulspilot på Apollo 11.
Anders hade redan då beslutat sig för att sluta som aktiv astronaut, Anders
slutade som aktiv astronaut sista juli 1969. Om Apollo 11-färden hade blivit
försenad hade en annan backup behövts, så parallellt
med Anders tränade även Ken Mattingly som backup-kommandomodulspilot för Apollo 11.
Rusty Schweickart
Rusty Schweickart utsågs till månlandarpilot på
Apollo 9. Schweickart genomförde då den enda
rymdpromenaden som genomförts med den utrustning som senare kom att användas på månytan:
PLSS, Portable Life Support System.
Långt senare blev Schweickart utsedd till backup-befälhavare för
Skylab 2. Apollo 9 blev Schweickarts enda rymdfärd.
Clifton Williams
Clifton Williams utsågs till backup-månlandarpilot på
Apollo 9. Williams omkom i en flygolycka innan
Apollo 9-färden, och Al Bean ersatte honom som backup-månlandarpilot på Apollo 9.
Al Bean
Al Bean utsågs till backup-månlandarpilot på
Apollo 9 efter det att Clifton Williams omkommit
i en flygolycka. Bean utsågs sedan till månlandarpilot på
Apollo 12. Bean blev den fjärde människan att
gå på månen. Bean överfördes till Skylab-programmet, och blev
befälhavare för Skylab 3.
Beans sista astronautuppdrag var som backup-befälhavare för
Apollo-Sojuz-färden.
Epoken som Astronautgrupp 3 var verksam under
Astronautgrupp 3 var framför allt central för Apollo-programmet, även om astronauter
ur Astronautgrupp 3 också hade viktiga roller som piloter under de senare Gemini-färderna.
Den förste i Astronautgrupp 3 som flög i rymden var Dave Scott som pilot på Gemini VIII
i mars 1966.
Den siste i Astronautgrupp 3 som flög i rymden var Al Bean, som befälhavare
för Skylab 3 i september 1973.
Tiden mellan den första och sista färden för någon ur Astronautgrupp 3 var drygt sju år.
Astronautgrupp 3 utgjordes av 14 astronauter. Det påstås att man egentligen hade
13 astronauter på förslag, men en vidskeplig chef lade till en fjortonde.
