Fördjupning - USA:s rymdfärder - Apollo 8

Här återfinns en fördjupning om den bemannade rymdfärden med Apollo 8.

Apollo 8

Besättningen för Apollo 8 var tänkt att vara befälhavaren Frank Borman, kommandomodulspiloten Mike Collins, och månlandarpiloten Bill Anders. Collins blev dock tvungen att operera sin rygg, och kommandomodulspiloten i backupbesättningen, Jim Lovell, fick ta Collins plats. Av en slump blev det alltså så att Borman och Lovell, vilka redan tillbringat 14 dygn tillsammans i rymden i Gemini VII, nu fick flyga tillsammans igen.

Befälhavaren Frank Borman hade en lång tid tränat för att flyga med en Saturn V-raket. I den ursprungliga planen skulle färden ske i omloppsbana runt jorden och ha med sig en månlandare för att vara den andra bemannade färden med en månlandare.

När månlandaren blev försenad så funderade NASA på vad man skulle göra för att inte riskera att decenniet tog slut utan att man hunnit genomföra en månfärd. Lösningen blev att flyga en Saturn V-färd utan månlandare. Det sägs att Jim McDivitt, som länge tränat för att vara befälhavare på den första bemannade färden med månlandaren, fick frågan om han ville flyga Apollo 8 men utan månlandare, eller om han hellre ville vänta till Apollo 9 och flyga med månlandare. McDivitt valde att vänta till Apollo 9, och han och hans besättning bytte alltså plats med Frank Borman och hans besättning.

För att inte bara repetera Apollo 7-färden fast med en väldigt stor bärraket, så dök en djärv idé upp: Skulle man kunna skicka Apollo 8 till månen? Idén var som sagt väldigt djärv, man hade inte gjort någon bemannad färd med Saturn V, och man hade heller aldrig testat att skicka en farkost mot månen med Saturn V. Nu föreslog man att göra dessa tester bemannade i en och samma färd, genom att flyga Apollo 8 bemannad till månen.

Den djärva idén slog rot, och NASA offentliggjorde att Apollo 8 skulle åka till månen. När man gick igenom möjliga datum för färder så visade sig att det mest lämpliga datumet med hänsyn till himlakropparna var att åka så att man var vid månen precis vid jul 1968. Sett i efterhand var det ju en fantastisk julklapp till både USA och hela mänskligheten. Just då ansågs dock tidpunkten, vilken som sagt var bäst ur färdens synpunkt, illa vald eftersom amerikanska flottan var synnerligen tveksam till att ställa in julledigheten för tusentals sjömän för att de skulle kunna hjälpa till att bärga kapseln efter landningen. Det krävdes en hel del övertalning för att få alla att ställa upp på en rymdfärd som innebar massor av extraarbete för massor av människor under juldagarna, och i mellandagarna mellan jul och nyår.

Den djärva rymdfärden blev en fantastisk framgång. Alla tekniska system fungerade som de skulle, och när astronauterna på julafton hade direktsändning i TV från omloppsbanan kring månen och läste ur Bibelns skapelseberättelse, var gensvaret enormt. Aldrig hade NASA och rymdfärderna fått sådant stöd och intresse som efter denna uppvisning av vad USA kunde klara av.

Här är en länk vidare till Apollo 9.

Här är en länk tillbaka till fördjupningssidan om Apollo.

Här är en länk tillbaka till fördjupningssidan om rymden.

//MatsB   v 1.0 2020-10-04