Här återfinns en fördjupning om den bemannade rymdfärden med Apollo 9.
Apollo 9
Som nämnts på sidan om Apollo 8
valde Jim McDivitt att vänta till Apollo 9 för att få genomföra en färd med
månlandaren. I mars 1969 stod Apollo 9 redo att skjutas upp. Befälhavare var
Jim McDivitt,
kommandomodulspilot var
Dave Scott, och månlandarpilot var
Rusty Schweickart.
Gemini 3 hade varit den sista rymdfärd där
astronauterna tillåtits namnge kapseln. Efter den hade NASA förbjudit namngivning,
och kapseln kallades bara "Gemini" plus nummer eller "Apollo" plus nummer. I och
med Apollo 9 fick man dock problem, eftersom man för första gången genomförde en
rymdfärd med en månlandare. Tidigare färder hade använt färdens namn som anropssignal,
exv. "Apollo 7" eller bara "Apollo". Nu behövde markkontrollen skilja på två olika
farkoster som var i rymden samtidigt. Man lät därför astronauterna återigen namnge sina
farkoster för att kunna använda dessa namn som anropssignaler.
Besättningen på Apollo 9 döpte sin kommandomodul till "Gumdrop" (ett godis, ungefär
som vingummi). Kapseln hade levererats inslagen i genomskinlig blå plast (se bilden), och
astronauterna tyckte att den såg ut som en jättelik godisbit. Månlandaren döpte de
till "Spider", ett inte så långsökt val med tanke på månlandarens långa smala ben.
Färden skedde i omloppsbana kring jorden. Detta var den enda bemannade Saturn V-färd
som inte gick till månen. Ursprungligen, när man trodde att månlandaren
skulle bli klar tidigare än Saturn V-raketen, var planen att använda två Saturn IB-raketer,
och skjuta upp kommandomodulen med den ena och månlandaren med den andra, och sedan göra
ett möte och dockning i rymden. Nu fanns Saturn V att tillgå, så färden blev dessutom
ett test på att skjuta upp både kommandomodul och månlandare med samma raket.
Färden gick mycket bra. Den mest vågade delen var när McDivitt och Schweickart
bemannade månlandaren och kopplade loss sig från kommandmodulen. För första
gången i historien befann sig astronauter friflygande i en farkost som inte
skulle klara ett återinträde. Om man misslyckades med att ta sig tillbaka till
kommandomodulen skulle de båda astronauterna vara förlorade.
Det gick även bra att testa att starta motorn i månlandarens övre del under
flygning. Detta var något som kunde behöva göras om en månlandning var tvungen att
avbrytas, och det fungerade alltså.
En annan test som var unik var att Schweickart gjorde en rymdpromenad med den
utrustning som senare kom att användas vid månpromenaderna. Detta var den enda testen i
rymden av denna utrustning innan Neil Armstrong steg ut på månens yta.
Apollo 9 visade att månlandaren fungerade som avsett, och nu verkade det som att
det skulle gå att uppfylla målet att landa på månen innan decenniets slut.
Färden skedde i omloppsbana kring jorden. Detta var den enda bemannade Saturn V-färd
som inte gick till månen. Ursprungligen, när man trodde att månlandaren
skulle bli klar tidigare än Saturn V-raketen, var planen att använda två Saturn IB-raketer,
och skjuta upp kommandomodulen med den ena och månlandaren med den andra, och sedan göra
ett möte och dockning i rymden. Nu fanns Saturn V att tillgå, så färden blev dessutom
ett test på att skjuta upp både kommandomodul och månlandare med samma raket.
