Här återfinns en beskrivning av NASA:s Astronautgrupp 1.
Astronautgrupp 1
Astronautgrupp 1 rekryterades 1959 för att bemanna
Mercury-programmet,
USA:s första program för bemannade rymdfärder. Astronauterna var sju stycken och
kallades ibland för "The Mercury Seven" eller "The Original Seven". Samtliga sju
var militära provflygare. Att vara provflygare med totalt minst 1500 timmars flygtid
var ett av kraven för att bli antagen.
Ett annat var att man var tillräckligt liten för att få plats i Mercury-kapseln,
maxlängden var 180 cm och maxvikten 82 kg. Vikten var dock inte ett strikt krav för
antagning, eftersom vikt till skillnad från längd kan påverkas genom personlig livsstil.
På bilden syns de sju astronauterna i Astronautgrupp 1. Stående från vänster ser vi
Alan Shepard, Wally Schirra och John Glenn. Sittande från vänster ser vi Gus Grissom,
Scott Carpenter, Deke Slayton och Gordon Cooper.
De sju astronauterna var, sina olika personligheter till trots, ändå väldigt lika
varandra. Alla var män, vita och protestanter. De var mellan 32 och 37 år vid antagningen.
De var alla äldste sonen eller ende sonen i syskonskaran.
De var alla uppvuxna i småstäder. De var alla gifta
och hade barn. De var alla vältränade och intresserade av sport och snabba bilar.
Deras IQ-värden var mellan 135 och 147. Och, alla var som sagt militära provflygare.
Mercury-astronauterna fick en otrolig uppmärksamhet i media och framställdes som
en ny tids hjältar. Sex av Mercury-astronauterna flög i Mercury-programmet, och
jag nämner här astronauterna i den ordning som de först flög i rymden.
Alan Shepard
Alan Shepard var USA:s förste astronaut i rymden med
Mercury-Redstone 3. Shepard var senare påtänkt
för den aldrig genomförda färden Mercury-Atlas 10.
Enligt planen skulle Shepard ha varit befälhavare för den första bemannade Gemini-färden,
Gemini 3, men han drabbades av en kronisk sjukdom
i innerörat vilket gjorde att han fick flygförbud. Shepard hade flygförbud under hela
Gemini-programmet. Efter att ha genomgått en
operation hävdes hans flygförbud. Shepard utsågs då till befälhavare för en månlandning,
ursprungligen Apollo 13, men Shepard var så ringrostig att man flyttade hans färd till
Apollo 14. Shepard var den ende av Mercury-astronauterna
som flög till månen, och som den femte människan gick han dessutom på den.
Gus Grissom
Gus Grissom flög med Mercury-Redstone 4
i en likadan 15-minutersfärd som Shepard hade genomfört. Grissom fick överta Shepards
roll som befälhavare för Gemini 3 när Sherpard
fick flygförbud. Grissom utsågs till befälhavare för
Apollo 1, men omkom i den tragiska branden
då alla tre Apollo 1-astronauterna omkom.
John Glenn
John Glenn flög med Mercury-Atlas 6,
och blev den förste amerikanske astronauten i omloppsbana. Efter sin rymdfärd slutade
Glenn som astronaut och blev politiker för Demokraterna och senare även
invald i USA:s senat år 1974.
I ett politiskt PR-jippo skickades senatorn Glenn som 77-åring upp med rymdfärjefärden
STS-95. Under denna andra färd av John Glenn begränsades hans roll till att
vara försöksobjekt för hur tyngdlöshet påverkar en åldrad människokropp.
Scott Carpenter
Scott Carpenter flög med Mercury-Atlas 7,
en upprepning av Glenns flygning. Carpenter hade problem under färden, och var delvis
ansvarig för att kapseln landade 400 kilometer från den planerade landningsplatsen.
NASA:s chefer lastade Carpenter för detta, och trots att Carpenter kvarstod länge
i astronautkåren så fick han aldrig flyga igen i rymden.
Wally Schirra
Wally Schirra flög med Mercury-Atlas 8,
en teknisk utvärdering av Mercury-kapseln. I Gemini-programmet flög Schirra som
befälhavare på Gemini 6A. Efter
Apollo 1-branden
fick Schirra överta Grissoms roll som befälhavare på den första bemannade Apollo-färden,
Apollo 7. Wally Schirra blev den första astronauten att
flyga tre gånger i rymden, och den ende som flög i alla de tre tidiga amerikanska
rymdprogrammen: Mercury, Gemini och Apollo.
Gordon Cooper
Gordon Cooper flög med Mercury-Atlas 9,
en långfärd som blev den sista Mercury-rymdfärden. I Gemini-programmet flög Cooper som
befälhavare på Gemini V, en 8 dagars långfärd. Cooper
hade kommit på kant med NASA:s chefer och fick efter Gemini V aldrig mera flyga i rymden.
Han var backup-befälhavare för Gemini XII och för
Apollo 10. Han manövrerades ut som befälhavare
för Apollo 13 av Alan Shepard, och Cooper slutade då som astronaut i protest över denna
behandling.
Deke Slayton
Deke Slayton var planerad att flyga med
Mercury-Atlas 7, men man fann att han hade en
hjärtarytmi, och det gjorde att han fick flygförbud. Slayton hade flygförbud under
Mercury-, Gemini- och Apollo-programmen. Till slut hävdes hans flygförbud, och
Slayton kunde delta i Apollo-Sojuz-färden.
Han blev därmed den siste av Mercury-astronauterna att genomföra sin första rymdfärd,
mer än tolv år efter det att övriga Mercury-astronauter genomfört sina första rymdfärder.
Epoken som Astronautgrupp 1 var verksam under
Astronautgrupp 1 var som beskrivits ovan USA:s första astronautgrupp, och det var
astronauterna i Astronautgrupp 1 som genomförde alla färder i Mercury-programmet.
De var även viktiga som befälhavare för flera av de tidiga Gemini-färderna.
Den förste i Astronautgrupp 1 som flög i rymden var Alan Shepard med Mercury-Redstone 3
i maj 1961.
Den siste i Astronautgrupp 1 som flög i rymden var John Glenn i november 1998 om man räknar den resa
som han gjorde med STS-95. Eftersom denna resa dock i stort var ett politiskt PR-jippo,
så är jag inte säker på om jag vill räkna den som en "riktig" rymdfärd, även om Glenn onekligen
befann sig i rymden under STS-95. Bortsett från denna färd så var den sista färden, där en
astronaut ur Astronautgrupp 1 verkligen utövade sitt yrke som astronaut i rymden, Apollo 14 då
Alan Shepard var befälhavare i februari 1971. Beroende på hur man räknar kan alltså tiden
mellan den första och sista färden för någon ur Astronautgrupp 1 antingen vara tio år eller
hela 37 år.
Astronautgrupp 1
Epoken som Astronautgrupp 1 var verksam under