Ryssarna
sägs vara experter på vilseledning och skenoperationer, på ryska kallas detta
maskirovka. Det svenska försvaret är dock inte så dåliga de heller. Här
kommer
jag att skriva lite om hur det svenska försvaret arbetat med maskering och
vilseledning för att dölja sina hemliga
försvarsanläggningar.
Återanvändning
Återanvändning är kanske inte i sig en
skenåtgärd, men den har mycket goda bieffekter vad gäller maskering.
Återanvändning (som fått en egen websida) var mycket
vanligt under kalla kriget, och innebär helt enkelt att en anläggning byter
funktion. Vad som är trevligt ur maskerings- och skenhänseende är att det är
mycket troligt att den ursprungliga användningen lever kvar i folkmun. Under 1950-talet byggdes ett antal förrådsrum om till
ledningsplatser. Sannolikt fortsatte flertalet av dessa att vara "förråd" i den
lokala ryktesfloran. Genom att det inte var ovanligt att ett bergrum bytte
funktion flera gånger, kunde korten ytterligare blandas bort.
Ryktesspridning
Ryktesspridning om felaktiga förhållanden (liknande "förrådsryktet" ovan)
sågs givetvis positivt, och kan möjligen även ha uppmuntrats aktivt. Otaliga
bergrum har av folkryktet begåvats med "krigssjukhus", sannolikt i medborgarnas
fromma förhoppning att den lokala krigssjukvården varit väl sörjd för. Det har
naturligt nog inte funnits någon som helst anledning att avliva dessa moraliskt
stärkande men felaktiga rykten. Detsamma gäller livaktiga men felaktiga rykten
om viktiga försvarsanläggningar djupt inne i otillgängliga skogar; det är ju
tvärtom bra om spionen spenderar sin tid på att finkamma en tom skog!
Dubbel/Flerdubbel användning
Samutnyttjande har även det nämnts på sidan om återanvändning.
Två eller flera funktioner kunde samsas i en och samma anläggning. Detta tillför
ett mått av osäkerhet bland ryktesspridarna, eftersom oenighet kan uppstå om
vilken hemlig ledningsplats som egentligen befinner sig i berget.
Ryska dockor
Flerdubbel användning där användningarna varit av olika hemlig natur kan
liknas vid ryska dockor. Den som snokar efter en hemlighet och finner en nöjer
sig ofta med det. Det kan sedan finnas en ännu mer hemlig hemlighet dold bakom
den mindre hemliga hemligheten.
Vissa av de återanvända förråd som användes som ledningscentraler slutade
inte att användas som förråd. Istället byggdes den militära ledningscentralen
upp inuti förrådet. Den som snokade och hittade ett hemligt förråd blev nöjd med
det, och hittade aldrig den ännu hemligare militära ledningscentralen.
Ett annat exempel var ett hus inrymmande ett civilt arkiv. Den som snokade
kunde upptäcka en hemlig källarvåning djupt ner i berget, och där nere finna ett
bombsäkert arkiv. Bara om man tog sig igenom den oansenliga dörren längst nere i
korridoren hittade man den militära ledningscentral som låg gömd bakom det
bombsäkra arkivet.
På detta sätt användes små hemligheter för att maskera större. Exemplen ovan
är inte helt tagna ur luften, förråd, arkiv och liknande är lagom tråkiga hemligheter
för att en snokare skall ledsna och inte snoka vidare. Samtidigt har
lokalbefolkningen full förståelse för att även förråd och arkiv måste skyddas och bevakas.
Tråkiga namn
Att kalla bergrum för "arkiv" eller "förråd" som nämnts ovan är ett sätt att
få potentiella spioner att bli uttråkade och leta på annat håll efter smaskiga
hemligheter.
Ett praktexempel på detta med tråkiga namn är Redovisningsavdelning
Bergslagen (RAB). Bakom detta skäligen tråkiga och intetsägande namn dolde
sig den organisation som under kalla kriget bland annat ansvarade för krigsuppehållsplatser
(berganläggningar)
och samband för rikets högsta ledning. Jag har skrivit en
sida om Redovisningsavdelning Bergslagen.
RAB har numera omorganiserats till Försvarsmaktens Telenät- och
Markteleförband (FMTM). FMTM-namnet avslöjar visserligen att FMTM sysslar
med samband, men det avslöjar bara halva sanningen; att ansvaret för landets
högsta stabs- och ledningsplatser ingår i FMTMs uppgifter framgår inte av
namnet. Ordet markteleförband har för övrigt ärvts från flygvapnet, där
ordet användes som ett tråkigt namn på den organisation som bland annat ansvarade
för luftförsvarets ledningsplatser (berganläggningar).
Det var inte bara försvarsmakten som kunde konsten att använda intetsägande
och tråkiga namn på hemliga anläggningar. Statens Järnvägar ansvarade för ett
antal så kallade upplagsplatser runt om i landet. Det som gick under den
intetsägande benämningen "upplagsplatser" var de transformator- och
omformarstationer i bergrum som i krigstid skulle säkerställa järnvägens behov
av elkraft.
Namnbyte
Ständigt namnbyte är ett sätt att blanda bort korten, särskilt för hemliga
objekt. Ett praktexempel är den hemliga organisation som blivit känd under
benämningen Informationsbyrån
(IB), platsen för den åsiktsregistrering av kommunister som skedde i samverkan
med det socialdemokratiska partiet. Under tiden sedan 1965 (då organisationen
bildades genom en sammanslagning av
T-kontoret (tidigare C-byrån)
och Grupp B), har organisationen
(åtminstone) haft namnen: militär säkerhetsutredning (MSU), utredningsbyrån
(UB), informationsbyrån (IB), särskilda byrån (SB), gemensamma byrån för underrättelser (GBU), sektionen för särskild inhämtning (SSI)
samt kontoret för
särskild inhämtning (KSI).
Civil maskering
Detta är kanske den mest kontroversiella formen av maskering och
vilseledning, och jag har en sida om konflikten med
folkrätten här.
Att blanda civilt och militärt var ett led i
totalförsvarstanken, som även den ägnas en
egen sida. Militära installationer maskerades ibland som civila installationer. Militära
ledningscentraler i källare förlades under civila byggnader, ofta skolor.
Militära anläggningar i källare kunde märkas ut som civila skyddsrum. Militär
sambandsmateriel kunde märkas "Televerket".
Slutord
Observera att många av våra allra mest skyddsvärda anläggningar från kalla
kriget fortfarande är skyddsobjekt och
därför omgärdas av restriktioner av olika slag. Läs mer på sidan om skyddsobjekt om detta. Sidan om hemligstämplar kan rekommenderas för
information om sekretess.
//MatsB v 1.4 2008-09-17
Nedan kan du söka här eller på webben efter det du är
intresserad av.