Kommunismen

För att informera om bakgrunden till kalla kriget beskriver jag här kommunismen, en av de förhärskande ideologierna i mellankrigstidens Europa.

Kommunismen

Kommunismen var en materialistisk ideologi som inspirerades av Karl Marx, en 1800-talsfilosof som teoretiserade om arbete och produktionsmedel.

Enligt Karl Marx var klasskampen en av samhällets viktigaste drivkrafter. Olika samhällsgrupper kämpade mot varandra om makten över produktionsmedlen. Enligt Marx teorier var det ödesbundet att kapitalismen skulle gå under och ägandet av produktionsmedlen skulle övergå i arbetarnas händer.

Ett av de grundläggande misstagen Karl Marx gjorde var att hans teorier var helt materialistiska och bortsåg från de känslomässiga aspekterna i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Ett annat misstag var hans envisa materialistiska tro på att det var själva ägandeskapet som var såväl roten till motsättningar som nyckeln till framsteg.

Leninismen

Vladimir Lenin försökte applicera Karl Marx teorier på Ryssland. Lenin hade därvid två stora problem. Det första var att Karl Marx hade teoretiserat om industrialiserade länder, medan Ryssland i stort var ett bondesamhälle. Det andra problemet var att intresset för kommunism i Ryssland var nära noll.

För att ändå uppnå ett kommunistiskt samhälle, iscensatte Lenin en statskupp i november 1917 (oktober i den dåtida ryska kalendern). En folklig revolution i mars samma år hade störtat tsaren, och allmänna val hade visat att folkets vilja var att gå en liberal, icke-kommunistisk, väg framåt. För att förhindra att Ryssland blev en modern demokrati, störtade Lenin med hjälp av köpta trupper den folkvalda regeringen och inrättade en bolsjevistisk diktatur. Landet döptes om till Sovjetunionen, och konfiskation av egendom, tvångskollektivisering av jordbruket liksom förföljelse av oliktänkande startade tämligen omedelbart.

Eftersom Karl Marx varit jude, fanns det inom kommunismen många judar. Många judar flyttade nu till Ryssland för att bistå i uppbyggnaden av ett kommunistiskt samhälle. Det var en vanlig diskussionsfråga i mellankrigstidens Centraleuropa huruvida det var Palestina eller Sovjetunionen som var judarnas nya "förlovade land". Denna aspekt på kommunismen har efter andra världskriget förträngts, men den är viktig att ha i minnet för att förstå motsättningarna mellan det kommunistiska Sovjetunionen och det nationalsocialistiska Tyskland under Adolf Hitler.

Det hårda förtrycket av befolkningen och tvångskollektiviseringen av jordbruket medförde svåra hungersnöder i Sovjetunionen, något som krävde stora hjälpinsatser från bland annat USA för att avhjälpa.

Stalinismen

Lenin dog tidigt, och en maktkamp tog vid. Segrande ur den gick Josef Stalin, en av de få icke-judarna i sovjetunionens topp. Josef Stalin var georgier, alltså inte ryss.

Josef Stalin var sjukligt misstänksam, vilket under hans tid vid makten utvecklades till ren paranoia. Stalin lät avrätta de allra flesta av de kommunister som varit med under kommunisternas första tid vid makten. Hans utrensningar inom försvaret var nära att få Sovjetunionen på fall när Tyskland anföll år 1941, eftersom Sovjetunionen då stod nästan helt utan högre militär ledning.

Stalin blev envåldshärskare, något som hans efterföljare fortsatte med. Genom utrensningar inom partitoppen kom såväl Krustjev som Brezjnev att bli i det närmaste envåldshärskare även de.

Stalin var realpolitiker, och dessutom (till skillnad från Hitler) realist. Stalins pakt med Hitler 1939 gav Stalin fria händer att ockupera de baltiska staterna, samt att överfalla Finland i ett (misslyckat) försök att ockupera även Finland.

När Tyskland överföll Sovjetunionen år 1941, lyckades Stalin stampa generaler ur marken som kunde stoppa den tyska anstormningen. När väl detta uppnåtts, kunde den sovjetiska övermakten i befolkning och produktionskraft göra sig gällande.

Sovjetunionen fick USA och Storbritannien som allierade, och Stalin spelade sina kort väl. En överenskommelse att befria det tyskkontrollerade Centraleuropa träffades, och denna följdes.

Vad som däremot inte var överenskommet, var att Sovjetunionen, så snart ett land var "befriat" av sovjetiska trupper, rensade ut (det vill säga avrättade) lokala politiker, och tillsatte kommunistiska marionettregeringar som var lojala med Sovjetunionen.

På detta sätt skaffade sig Sovjetunionen överhöghet över Centraleuropa, där en rad kommunistiska lydstater upprättades.

Sovjetunionen efter Stalin

Stalin dog år 1953, men de som trott (i likhet med exempelvis Ungerns folk) att järngreppet om Centraleuropa skulle lätta, blev besvikna. Uppror, upprorsförsök, eller helt enkelt oliktänkande, i Berlin, Ungern, Tjeckoslovakien och Polen slogs ner hänsynslöst och blodigt.

Krustjev och Brezjnev fortsatte Stalins politik att hålla ett fast grepp om länderna i Centraleuropa. Det var först med Gorbatjov (år 1985) som Sovjetunionen fick en ledare som inte tänkte fortsätta denna politik. Se sidan om Sovjetunionen för lite mer information om denna tid i Sovjetunionen.

Kommunismens sammanbrott

Länderna i Centraleuropa befriade sig från det kommunistiska oket under år 1989. Sovjetunionen föll samman år 1991, och avskaffade sig själv i december 1991.

Maoismen

I Kina finns en regim som fortfarande kallar sig kommunistisk, men med tanke på hur långt från Karl Marx idéer som de kinesiska idéerna idag befinner sig, skulle det nog vara rättare att kalla dagens kinesiska regim för fascistisk.

Mao Tse-Tung införde kommunism i Kina genom att hans trupper besegrade Kinas regeringstrupper i ett utdraget inbördeskrig. Mao installerade sig själv som envåldshärskare, och införde en kommunism som försökte anpassa sig till det faktum att Kina i ännu mindre utsträckning än Ryssland var någon industrination, och att Marx teorier därför måste omformuleras för att passa ett så utpräglat bondesamhälle som Kina. Denna omformulerade marxism brukar kallas Maoism.

Liksom den sovjetiska kommunismen satsade maoismen på en tvångskollektivisering av jordbruket, och på en påtvingad industrialisering med medföljande påtvingade urbanisering. Liksom i Sovjetunionen medförde dessa, med hårda medel genomdrivna, förändringar såväl svåra hungersnöder som en hänsynslös rovdrift på naturen.

Mao såg upp till Sovjetunionen, och framför allt till Stalin. Under Stalins tid vid makten var därför relationerna mellan Kina och Sovjetunionen goda. Efter Stalins död skedde en avstalinisering i Sovjetunionen, något som föranledde Mao att bryta med sovjetkommunismen.

Kommunister i resten av världen blev lätt förvirrade när det visade sig att det fanns två oförsonliga grenar av kommunismen. Västvärldens kommunistpartier var tvungna att ta ställning i motsättningarna mellan Kina och Sovjetunionen, och i Sverige liksom i flera andra länder medförde detta att kommunistiska rörelser splittrades i en sovjettrogen del och en kinatrogen del.

Kommunistkina efter Mao

Efter Maos död 1976 utbröt en maktkamp i Kina som vanns av reformvänliga krafter. Deng Xiaoping blev Kinas starke man, och styrde det kommunistiska(!) Kina mot mer av marknadsekonomi(!). Kina av idag är en diktatur med klara inslag av marknadsekonomi, och trots att vägen dit varit helt annorlunda, är likheten med mellankrigstidens fascistiska diktaturer stor.

//MatsB   v 1.4 2015-01-07